2204. Intelligensförmågan förändrar således inte den djuriska principen hos människan. Den ger henne endast möjlighet att utvidga denna dräpande livsprincip till gigantiska former av livssabotage. Den fortsatta vägen för väsendet med dess begynnande intelligens blev därför en vandring i blodbad, lemlästning, dödsskrin, svält och undergång, domedag eller ragnarök. Dess liv blev en vandring i dödens domän både inom och utom väsendet självt. Guds ord till Adam och Eva om dödens anknytning till "ätandet av kunskapens träd" har således här blivit till verklighet. "Kunskapens träd" är just detsamma som intelligensförmågan. Intelligensens frukt är ren, kall, materialistisk kunskap om mått och vikt, volym, tid och rum, våglängder osv. Denna kunskap avslöjar ingenting alls om det verkligt levande. Den är endast en kunskap om stoffet, som återigen i sin analysserie är detsamma som rörelse. Det materialistiska vetandet kan alltså bara ge kunskap om stoffet eller rörelsen och materiereaktioner som följer därav. Men då materiereaktioner och dessas kombinationer i logisk skapelse endast kan äga rum i kraft av något som är levande, något som inte är identiskt med rörelsen, utan som utgör rörelsens och den härigenom manifesterade skapelsens levande upphov, kan detta upphov inte upplevas genom "ätandet av kunskapens träd". Det som upplevs genom den kalla, nyktra intelligensen är således bara "det skapade", alltså "det döda", och inte "det levande" som är "det skapades" upphov. Ätandet av kunskapens träd kan därför enbart skänka kunskap om rörelse, stoff eller stoffreaktioner, det skapade, det döda, vilka företeelser är detsamma som materialism och åter materialism. På denna intelligensens väg kan väsendet aldrig någonsin bli medvetet om annat än det timliga, det förgängliga. Att uppleva evigheten eller sitt eget högsta självs eller jags existens och eviga livsupplevelse, är med detta vetande helt omöjligt. Väsendet måste därför i detta tillstånd vara helt materialistiskt och därmed tro sig självt vara identiskt med det skapade, det frambringade, det döda. Och således är medvetandet om det gudomliga, "det verkligt levande" eller lösningen på livets mysterium totalt uteslutet från "ätandet av kunskapens träd". Ätandet av kunskapens träd befordrar alltså först och främst den kosmiska döden: väsendets avskiljande från Gud. På så vis blir det bibliska uttrycket om "döden" som en följd av "ätandet av kunskapens träd" till orubblig sanning.