2207. Denna i strålformig materia framträdande andliga värld eller den värld, från vilken all manifestation och skapelse på det fysiska planet dikteras, styrs och leds, kan alltså inte upplevas genom "ätandet av kunskapens träd". Men då den andliga världen utgör den psykiska sidan av all fysisk skapelse, alltså den medvetandemässiga eller själva "det levande" i universum, är det inte så märkligt att människor som äter av kunskapens träd förnekar den andliga världens existens och tror att allt som existerar enbart utgör fysisk materia. Därför uppfattar de sig själva som identiska med och skapade av denna materia. Och därför kan de bara uppfatta sig själva som dödliga eller förgängliga företeelser. Människor på detta stadium har alltså hamnat i den "död" som absolut måste bli följden av ett förnimmande som enbart kan registrera fysiska rörelser, reaktioner och stoff, men inte själva "det levande upphovet" till reaktionerna. De upplever helt riktigt sig själva och andra väsen som levande, tänkande, upplevande och skapande, men även här gäller det att deras sinnen bara kan registrera fysiska rörelser eller fysiska materiereaktioner, dit också alla former av fysiska ämnen hör. Därför uppfattas de levande väsendena av dem som identiska med organismerna, vilka endast är skapade företeelser och därför förgängliga eller timliga. Dessa väsen befinner sig således på de medvetande- eller förnimmelsefält, där de i förhållande till sin egen odödliga identitet och den andliga eller strålformiga världen är sovande eller medvetslösa. De kan i sin nuvarande sinnesstruktur endast uppleva rörelser, reaktioner, förvandlingar eller skapelser. Men alla sådana frambringade företeelser är livlösa. Det finns över huvud taget ingen rörelse som i sig själv kan vara levande. Den måste alltid ovillkorligen vara en direkt eller indirekt följd av något som är levande. Detta gäller likaväl i mikrokosmos och makrokosmos som i mellankosmos. Den människa som endast lever i "ätandet av kunskapens träd" kan alltså omöjligt uppfatta annat än att allt enbart är materia eller stoff. Allt som ligger utanför detta, alltså "det verkligt levande" eller själva livets upphov, måste följaktligen för henne bli något overkligt, oavsett om hon är professor eller doktor i materialistisk vetenskap, oavsett hur erkänd och världsberömd hennes kapacitet än är på det materiella området. Stoff kan omöjligt vara identiskt med "det levande", eftersom stoff endast kan existera som rörelsekombinationer. Och rörelsen kan omöjligt tänka eller förstå. Den kan varken ha önskningar, begär eller vilja. Den kan varken planlägga eller manifestera logisk skapelse. När stoffet formar sig till logisk skapelse, avslöjar det alltså att det förutom stoffet också finns "något" som kan bringa stoffet till denna logiska utformning eller förvandling, vilken återigen är detsamma som skapelse. Då detta något inte är detsamma som stoffet eller rörelsen, kan det naturligtvis inte iakttas med sinnen som bara kan reagera för eller påverkas av materia eller rörelse. Det är därför som vi här i Livets Bog har måst uttrycka detta levande, logiskt skapande och därför tänkande, begärande och önskande "något" bortom materien eller rörelsen såsom det levande något som utgör den treeniga principen: X1, X2 och X3. – Eftersom väsendena på de nämnda medvetandestadierna inte har den sinneskonstellation, genom vilken man kan uppleva den absoluta verkligheten, det vill säga det levande, skapande något bortom materien, stoffet eller rörelsen, som återigen är detsamma som "det skapade", så måste denna absoluta verklighet förbli en overklig terräng för sådana väsen, hur mycket de än forskar och analyserar. "Skaparen" eller "det levande" bakom "det skapade" kan de inte förnimma och måste därför leva på illusionen att de för de materiella sinnena tillgängliga företeelserna utgör den sanna verkligheten. Ätandet av kunskapens träd, alltså den instinktledda intelligensfunktionen, leder således inte till den sanna uppfattningen av livet. Endast döden blir ett sådant väsens alfa och omega. För ett sådant väsen har Bibelns ord gått i uppfyllelse, nämligen att det skulle "dö".