2208. Ätandet av kunskapens träd och de fundamentala verkningarna av detta: väsendets upplevelse av den kosmiska döden eller mörkrets kulmination, är således en produkt av en särskild sinneskombination. Då väsendet på detta stadium inte har någon annan sinneskombination, kan det omöjligt förnimma, uppleva eller manifestera sig på annat sätt än vad denna kombination medger. Dess sätt att handla eller manifestera sig kan därför i absolut mening omöjligt vara något "syndafall". Och begreppet "syndafall" kan alltså i bästa fall endast vara ett symboliskt uttryck för "felmanifestation". Huvudorsaken till all felmanifestation åter är och förblir "okunnighet". Okunnigheten i sin tur hänger samman med det kosmiska kretsloppet, och över detta har väsendet inget som helst inflytande. Det är detta kretslopp som befordrar all utveckling och inveckling och därmed de två stora kontrasterna "det mentala mörkret" och "det mentala ljuset", som bildar grundvalen för allt förnimmande och därmed för all upplevelse och manifestation av livet. Kretsloppsprincipen hör ihop med den kombination av de eviga principer som har sin rot i det levande väsendets övermedvetande och sammanbinder detta med mikrokosmos och makrokosmos, och som bortom väsendets vakna, dagsmedvetna upplevelse och manifestation automatiskt iscensätter de förarbeten eller funktioner i väsendets psyke eller strålformiga organ som blir till tanke, medvetande, begär och viljeföring och därmed till upplevelse, manifestation och öde. Det är dessa kosmiska principers eviga funktioner som befordrar väsendenas reinkarnation, deras ledning från utvecklingssteg till utvecklingssteg eller hela deras livsviktiga passage genom de kosmiska kretsloppen, och som därmed bestämmer deras mentala standard, deras moral och uppträdande, och för övrigt deras förhållande till alla existerande kontraster. Alla dessa funktioner har, som nämnts, sitt säte i väsendets övermedvetande helt utanför väsendets vakna fysiska dagsmedvetande och vilja. De utgör alltså ett evigt fungerande kosmiskt område som väsendena i de lägre mentala sfärerna inte själva har något som helst inflytande över eller kan bli medvetna i. Inget väsen kan därför göra något åt vilket utvecklingssteg det i dag tillhör. Då varje utvecklingssteg betingas av en särskild sinneskombination, blir väsendets upplevelse och manifestation av livet och därmed dess uppträdande på utvecklingssteget i fråga naturligtvis beroende av denna kombination. Sinnen som det på detta utvecklingssteg inte äger, kan naturligtvis inte sätta det i stånd att vare sig manifestera eller uppleva. Väsendenas sätt att förnimma och deras sätt att vara blir därför avhängigt av det utvecklingssteg de befinner sig på. Väsen som inte befinner sig på samma steg kan omöjligt förnimma och manifestera sig på samma sätt. Människor som befinner sig på de lägre utvecklingsstegen, där de varken har den humana eller den intellektuella förnimmelseförmågan utvecklad, kan omöjligt ha samma vetande, insikt, moral eller uppträdande som människor som befinner sig på de högre steg där dessa förmågor blomstrar. Att i bokstavlig mening uppfatta människorna på de lägre stadierna som "syndare", och deras handlingar som "syndafall", visar sig alltså här vara en kulminerande övertro och primitivitet.