2209. Denna övertro är mycket svårartad, eftersom den ger upphov till den inom kulturmänniskornas område ännu helt dominerande villfarelse, utifrån vilken man som uttryck för högsta rättfärdighet förordar straff, avrättningar, ja, även intolerans, krig och förföljelse mot annorlunda tänkande människor. Var det inte i rättfärdighetens namn som inkvisitionen utövades? Är det inte samma sak med rasförföljelserna? Och nu senast de stora världskrigen, i vilka miljoner och åter miljoner människor blev avrättade eller lemlästade, torterade, förtryckta och gjorda till slavar enligt de mest hänsynslösa och brutala metoder. Har inte även denna domedagsepok, detta av människorna iscensatta ragnarök, gjorts gällande som "rättfärdighet" av de olika parterna? Har inte alla dessa parter var för sig gjort gällande att deras deltagande i kriget var absolut rättfärdigt? Att de samtidigt, med språkets mest talande och välvalda glosor, utropade motparterna som brottsliga, orättfärdiga och skuldbelastade, understryker här kraftigt det faktum att de moderna krigförande kulturmänniskorna i sitt psyke eller sin själsliga struktur ännu i övervägande grad behärskas av instinkt- och intelligenskombinationen eller den intellektualiserade djuriska självbevarelsedriften. I denna själsliga struktur är det humana sinnelaget ännu så obetydligt eller föga utvecklat, att det i vissa situationer är totalt maktlöst gentemot den intellektualiserade självbevarelsedrift som till själva sin natur direkt eller indirekt endast kan befordra "själviskhet", men absolut inte motsatsen.