2218. Överallt där människan genom straff och tortyr tvingas utföra handlingar som inte är i nivå med hennes speciella utvecklingsstadium, är dessa handlingar likaså dressyr, oavsett om handlingarna ligger över eller under det stadium som denna människa befinner sig på. Alltid när den regerande eller härskande myndigheten eller rättsväsendet i en stat begagnar sig av straff och tortyr mot undersåtarna och tvingar dem till ett visst levnadssätt som står i skarp kontrast till det för väsendenas utvecklingsstadium naturliga, lever de i själva verket under dressyr. Såväl polis- och rättsväsendet som regeringen i en stat blir på de områden där de utövar tortyr och straff mot människorna, endast ett slags dressyr- eller domptörinstitutioner och deras ledande funktionärer domptörer. En så kallad "kultur" som enbart bygger på en sådan grund blir alltså fullständigt analog med principen för en cirkusföreställning. Men bortom denna kulturmänniskornas av kosmisk okunnighet ännu behärskade yta går utvecklingen sin gång och förändrar människans psykiska eller själsliga struktur från det ena utvecklingssteget till det andra. Och det är mänsklighetens okunnighet om den åtföljande oceanen av kollisioner med denna naturens egen förvandling eller utveckling av väsendena, som utgör grunden för det ragnarök eller den domedag som i dag saboterar mänsklighetens upplevelse av verklig kultur eller den fred som denna mänsklighet av hjärtat önskar, hoppas och väntar på.