2227. Alldeles som varje normal människa är född med sina fysiska sinnen, sin förmåga att se, höra osv., har också varje människa en viss medfödd standard av humant sinne eller kärlek till nästan och den därav i motsvarande grad präglade moralen. Men denna förmågas utveckling genom A-, B- och C-stadierna äger rum under en tidsdimension som sträcker sig genom många jordeliv, i motsats till de mer artistiska förmågorna, vilkas utveckling genom dessa stadier endast behöver ett jordeliv. Därför kan inte graden av denna humana förmåga ändras, vare sig genom uppfostran, studier, tvång eller bestraffning. Uppfostran kan genom brutalitet och mental hårdhet tvinga barn att handla utifrån sina uppfostrares synpunkter och vilja, som i regel är baserade på samhällets allmänna uppfattning och inställning. Men när denna vilja påtvingar barnen ett uppträdande som de inte är utvecklade för och som alltså ligger över deras eget utvecklingsstadium, blir detta uppträdande av barnen i fråga ringaktat och i vissa fall till och med hatat. Och förr eller senare kommer sådana barn att som "familjens svarta får" bryta sig ut ur det för att, såvitt möjligt, leva efter en uppfattning som framkallats av det utvecklingssteg de just befinner sig på, och som därför för dem är hundraprocentigt naturligt. Ligger denna uppfattning utvecklingsmässigt långt under samhällets uppfattning om humanitet eller moral, kommer dessa barn förr eller senare i kollision med denna samhällsmoral, blir straffade som "förbrytare", och hamnar därigenom i det för deras mentalitet och psyke så farliga rättsmaskineri som oftast inte har några andra medel till sitt förfogande än bestraffning och inspärrning, med åtföljande olyckliga och nedbrytande verkningar på dessa väsens själsliga eller mentala tillstånd. Man förföljer och straffar sådana väsen för att de i själva verket endast har varit såsom de till följd av sitt utvecklingsstadium var födda att vara, och därför omöjligt kunde vara annorlunda – annat än som en följd av inspärrning och dressyr. Tänk, om man på liknande sätt skulle straffa och spärra in de så kallade "hederliga" människorna för att även de var sådana som deras medfödda utvecklingssteg betingade att de måste vara? Inget väsen kan som något fullkomligt naturligt uppleva sådant som avviker från vad det till följd av sitt utvecklingsstadium och sina medfödda sinnen har fått förmåga att känna som naturligt eller normalt. Här är varken straff eller uppfostran till någon nytta. Sådana åtgärder kan på sin höjd dressera väsendena, alltså skapa ett påtvingat uppträdande, men absolut inte någon själslig förvandling. Den själsliga förvandling som fordras för att ett väsen ska kunna lämna sitt nuvarande utvecklingssteg och komma att tillhöra ett högre steg och finna detta stegs uppträdande naturligt, kan enbart skapas genom utvecklingen, absolut inte på något annat sätt.