2232. Som vi också har sett, försöker människorna att i sin totala mentala blindhet eller kosmiska analfabetism bekämpa detta onda med det onda. Detta betyder i början en seger för det ondas fortsatta existens. Ingen av parterna kan vinna en sådan verklig seger över det onda att den gör det omöjligt för detta att existera. Att bekämpa det onda med det onda, främjar alltså det ondas oföränderliga existens. Men inte desto mindre tror man sig absolut kunna besegra det onda med det onda. Därför är i dag alla världens nationer inställda på att öka sin kapacitet att manifestera det onda, alltså den dräpande, mördande, lemlästande och livssaboterande krigs- och ödeläggelseprincipen. Under denna börda dignar alla ansatser till verklig kulturuppbyggnad. Och vad har då världen uppnått med den ständiga, gigantiskt utvidgade kapaciteten när det gäller att på kortast möjliga tid mörda och lemlästa ett oupphörligt växande antal människor? Vilken inställning till varandra har "segerherrarna" från de senaste stora krigen? Är de hjärtevänner som lever tillsammans i trygghet och fred, där allt inbördes krig är något otänkbart? Har de verkligen övervunnit det onda? Nej och åter nej. De lever alla i en permanent fruktan för varandra, en fruktan som är så stor, att inget medel ekonomiskt sett är för dyrt och inget medel för ohyggligt i sin dråp- och lemlästningskapacitet för att med stort begär accepteras i den krigsberedskap, där man i förväg binder miljoner unga människor i massmördandets tjänst. Hedendomen har i sanning fått strålande villkor i den moderna kulturyttringen.