2234. Här måste man lära sig förstå att
gudlöshet i själva verket är detsamma som bristande kärlek till nästan.
Då varje levande väsen är identiskt med Gud, och Gud är identisk med varje levande väsen, kan ingen sann och fullkomlig gudsdyrkan äga rum utan att bestämmas av vårt förhållande till nästan.
Vårt förhållande till nästan är således detsamma som vårt förhållande till Gud.
Detta förhållande bestämmer alltså kapaciteten eller graden av vår gudsdyrkan.
Ceremonier med rökelse, dop, sakrament, ritualer och predikningar, som vi annars vanligen kallar gudsdyrkan, är endast, och kan aldrig bli annat, än sekundära företeelser i vårt förhållande till Gud.
Vårt primära förhållande till Gud är absolut ofrånkomligen vårt förhållande till vår nästa, alltså vårt förhållande till varje levande väsen som vi kommer i beröring med.
Därför står en människa som känner kärlek till och respekt för allt levande i ett långt rikare och innerligare förhållande till Gud, även om hon varken ber eller deltar i religiösa ceremonier och gudstjänster, ja, kanske inte alls tror att det finns någon gud, än en människa som högljutt ber och åkallar Gud många gånger om dagen och deltar i alla gudstjänster och sakrament och vill omvända alla andra människor till tro på Gud, men inte känner någon särskild åstundan att vara till gagn för sin nästa när denna verkligen behöver en insats av effektiv materiell eller andlig hjälp.
Så länge en gudsdyrkan bara ger utslag i ceremonier, sakrament, krucifix, helgonbilder, speciella prästdräkter, mer eller mindre guldprydda ornater och dylikt, utgör den endast en sekundär företeelse, som naturligtvis har sin betydelse och kan vara till välsignelse för människor på ett visst bestämt utvecklingsstadium.
Men en sådan "gudsdyrkan" utgör varken den verkliga gudsdyrkan eller det slutliga målet för människornas utveckling eller Guds skapelse.
Den kan i själva verket bara vara ett symboliskt uttryck för gudsdyrkan.
Dess vackra tempel och kyrkobyggnader, dess ceremonier, altare och ljus, dess förgyllda ornater eller prästdräkter och dylikt, utgör endast fysiska, symboliska uttryck som ska leda tanken till andlig upphöjdhet eller själens förädling, vars primära utslag är den verkliga kärlek till nästan, som på det andliga planet tindrar likt lysande guld från varje själ som blivit till den färdiga människan, skapad till Guds avbild.
Tillbaka till startsidan
Föregående