2236. Vi ser här hur det ragnarök eller den domedag som vilar över mänskligheten ovillkorligen måste vara sådant det just är. Hur skulle människorna kunna få leva i ett tillstånd av verklig fred, så länge de tror att denna fred kan skapas med vapen och tror att garantin och möjligheten för fred är större, ju större och bättre mord- och förstörelsekapacitet dessa vapen har? En fred som endast upprätthålls i kraft av största möjliga vapenkapacitet, kan bara jämföras med den fred som råder kring en farlig våldsverkare som man belagt med handbojor. Denna "fred" är alltså beroende av handbojornas kapacitet. Våldsverkaren har inte blivit någon fredsängel för att han fått på handbojorna. Då denna hans belägenhet är onaturlig, kommer han att hata sina övermän som satt på honom bojorna och vid första lämpliga tillfälle försöka lösgöra sig, för att därefter utkräva hämnd eller vedergällning. Den fred som världen i dag tror sig ha, är alltså baserad på just den princip som våldsverkaren är underställd, när han bär handbojor som han med all kraft försöker spränga eller frigöra sig ifrån. Och då handbojorna i realiteten är onaturliga – det är inte livets mening att människan ska vara bunden eller fastlänkad – kommer han till sist att bli fri och åter kunna begå våldshandlingar. Vad är ländernas fred i dag annat än just en hämsko eller förlamning till följd av "handbojor" i form av ångest eller fruktan för militära makters överlägsenhet och den därav skapade tunga börda som det är att upprätthålla en modern krigsberedskap, vilken helst bör gå före allt kulturskapande och övriga samhällsförmåner. Hur ska en verklig fred kunna skapas i ett samhälle med ett så allt överglänsande vapenuppbåd, och vars religion i realiteten är den, att krig endast kan avskaffas med krig? Och häri består alltså ännu människornas stora villfarelse och okunnighet. De måste därför ännu fortsätta att leva i krig så länge de tror att krig kan avskaffas med krig. En människas förvandling från den medfödda primitiviteten och brutaliteten eller de djuriska anlagen i hennes mentalitet, till humanitet, bestäms uteslutande av hennes utvecklingssteg, på inget vis av yttre diktatur eller handbojor. Man kan binda en tiger och göra den maktlös, men den förblir alltjämt en tiger. Människorna har sedan urminnes tider begagnat sig av krig och blodsutgjutelse, tortyr och förtryck av andra väsen som enda medel till självhävdelse och försvar mot angrepp. Därför bär man sedan urminnes tider på erfarenheter av att alla makt- och krigshandlingar orubbligt för med sig vedergällning, helt oberoende av om dessa handlingar uppfattas som försvar eller angrepp.