2239. Nutidens såväl som gångna tiders människor lever alltså i denna hopplösa förföljelse av "det onda" med "det onda". Och det är detta mentala tillstånd eller beteende som de uttrycker i ständigt stigande grad och med en allt större kapacitet. Aldrig någonsin har den dräpande principen här på jorden kunnat massmanifesteras av människorna såsom i dag. Följden blir en mångfald av dräpta väsen som genom sin återfödelse åter kommer att stå livslevande inför sina mördare, som även de återföds på det fysiska planet. Och kriget dem emellan kommer att fortsätta. Fred uppstår varken genom mord eller förtryck av fiender. Människorna förstår inte att detta deras handlingssätt inte har något med freden att göra, och aldrig någonsin kan få det. De får uppleva att stater och människor växelvis beläggs med "handbojor" och på motsvarande sätt ständigt kämpar för befrielse. Är det inte just denna befrielse alla människor i dag ropar efter och ständigt tror sig kunna uppnå genom att belägga andra med "handbojor" eller förtrycka dem? Hur skulle man kunna så ogräs och skörda brödsäd? Hur ska människorna lära sig förstå, att lagen om sådd och skörd lika mycket gäller ödesskapandet som brödsäden? Liksom man måste så den säd man vill odla, måste man även så det öde man önskar. Det är det absolut enda sättet, genom vilket man till slut ovillkorligen kommer att segra och bli fri från ont öde eller ond karma. Och här har man även fullt stöd i själva livslagarna och får därmed själva naturen eller Gudomen till medskapare av freden och friheten i sitt eget inre. Och med denna skapelse i sitt inre har man skänkt sin omgivning det absolut bästa och enda som man själv kan bidra med i sin medverkan till att kriget degenerar och upphör. Det är denna skapelse av fred som utgör den verkliga frihetskampen, inte det dödsbringande sabotage eller den dråpmanifestation som människorna i dag i stor utsträckning känner sig tvungna att använda som "ärofulla" räddningsmetoder i kampen mot fiender – trots att detta är så fjärran från Jesu bergspredikan eller den sanna kristendom som dessa väsen sägs tillhöra. Här ser vi tydligt hur hedendomen alltjämt har ett starkt grepp om människorna. Därför kan man inte förebrå dem. Deras beteenden är normala utslag av det utvecklingssteg de befinner sig på.