2244. För att kunna se hur dessa tre stora ovannämnda medvetandefaktorer gör sig gällande i en människas eller ett annat levande väsens medvetande och öde eller tillvaro, måste man betrakta detta levande väsen i ett så stort perspektiv, att Guds allvisa, allsmäktiga och allkärleksfulla avsikt eller plan med detta väsen kan framträda i sitt slutfacit eller färdiga tillstånd. Ingenting kan vara fullkomligt i sitt ofärdiga tillstånd. Ett hus som inte är färdigbyggt, utan saknar fönster och dörrar, kan inte ge skydd för väder och vind. Kläder som ännu inte är färdigsydda, kan inte heller fylla sitt ändamål. En flygmaskin, ett järnvägståg eller ett fartyg som man inte byggt färdigt, kan inte tjäna sitt syfte. Hur skulle ett levande väsen kunna vara fullkomligt eller fylla sitt ändamål och vara människan som "Guds avbild", vara till glädje och välsignelse för allt levande, så länge dess sinnen, dess tankeförmåga och hopsamlade vetande och begåvning ännu är mycket ofullkomliga eller ofärdiga? I de ovannämnda olyckliga ödestillstånden ser vi en skapelse som är långt ifrån färdig. Hur kan vi då se att dessa öden ska bli annorlunda? Det kan vi mycket lätt konstatera som faktum, om vår iakttagelseförmåga är fullständig. Vi behöver bara se på de företeelser i naturen där Guds skapelse är färdig. Där finns nämligen en mångfald av resultat som är färdiga från Guds hand eller den så kallade "naturens skapelse". Där vi ser dessa färdiga resultat, är de alla utan undantag till glädje och välsignelse för levande väsen. Vi behöver bara se på väsendenas fysiska organismer. Är de inte alla i normala fall byggda och anpassade för att kunna vara till största möjliga nytta och välsignelse för vederbörande väsen i den situation som de i enlighet med sitt icke färdiga eller outvecklade tillstånd för ögonblicket är prisgivna åt? Hur är det med våra egna fysiska sinnen? Är det inte ett uttryck för en allsmäktig skaparkraft att vi har fått såväl syn, hörsel och luktsinne som smak och känsel? Och hela den psykiska sidan, tack vare vilken den fysiska organismen fungerar – är den inte ett uttryck för högt vetande och visdom? Är det inte uttryck för allvetande, allsmäktighet och allkärlek, när de levande väsendena alltså var för sig är utrustade med de organiska redskap och förmågor som de är bäst betjänta av i den utvecklingssituation eller det ofärdiga tillstånd, som de för ögonblicket är bundna vid eller beroende av på grund av sitt ofärdiga tillstånd? Är inte fiskarna fullkomligt byggda för ett liv i vattnet? Och är inte människorna lika fullkomligt byggda för ett liv ovanför vattnet? Det är riktigt att inget av dessa livstillstånd eller livsvillkor är färdigt. De utgör endast övergående stadier i en ständig förvandling till något bättre, en ständig tillgång till ett erfarenhetsskapande som utgör förutsättningen för utveckling av nya förmågor, och därmed en långsam och omärkbar förvandling av väsendet självt mot allt högre livsformer. Om det inte vore på detta sätt, skulle vi aldrig i någon enda situation kunna bevittna det vi känner till som utveckling. Betraktar vi mänskligheten och dess existens på jorden, kan vi inte undgå att lägga märke till hur människoorganismen har utvecklats från lägre och primitiva former till den moderna, finkänsliga kulturmänniskans ömtåliga och nervfyllda organism. Samma förhållanden ger sig till känna i de nu levande djurarternas existens. Varken hästar, kor eller får har från sin första början på jorden haft organismer av samma utvecklingsstandard som den de har i dag. Och detsamma gäller såväl alla andra djur som den vegetabiliska världen. Allting befinner sig i dag bara på ett visst övergångsstadium på utvecklingsstegen upp mot det stadium som är det färdiga resultatet, och som för alla levande väsen utgör absolut samma högsta slutfacit: människan färdigskapad till "Guds avbild". I detta färdiga väsens framträdande och i den utvecklingsepok som det har genomgått innan det nådde denna högsta höjd, ligger öppet till beskådande den stora eviga sanning som förkunnar och fastställer att Gud är allsmäktig, allvis och allkärleksfull.