2245. Utan denna bild av Guds plan och avsikt med det levande väsendet kan man omöjligt uppleva denna allsmäktiga medvetandekulmination i en intellektuell analys som vetenskap eller faktum. För de väsen som alltjämt står på stadier där denna Guds skapelse av de evigt existerande jagens livsförnimmelse, genom vilken de framträder som levande väsen, upplevs med ännu mycket ofärdiga sinnen, är Guds vägar outrannsakliga, men absolut inte för den färdiga människan. Vi ser till och med hur bland de icke färdiga människorna även präster, biskopar och andra andliga auktoriteter också är bundna vid denna temporärt gällande hypotes: Guds vägar är outrannsakliga. Dessa auktoriteter kan ännu inte se att detta påstående endast gäller för icke färdiga människor. De kan inte se att om det verkligen vore så, att Guds vägar i bokstavlig mening var outrannsakliga, så skulle över huvud taget ingen människa, inget enda levande väsen, någonsin få uppleva Guds allsmäktighet, allvisdom och allkärlek. Och ett väsen som aldrig kunde få denna möjlighet, skulle aldrig någonsin kunna bli ett med Gud. Och utan att bli ett med Gud kan det levande väsendet aldrig någonsin bli "Guds avbild". Och kärnan i alla de visas förkunnelse, kärnan i alla världsreligioner eller i verkliga upplysningar om vägen till Gud, skulle då vara ett rent falsarium. Det som miljoner människor över hela världen i dag lyssnar till när det gäller human visdom, det som förkunnas av deras präster och religiösa ledare, skulle vara ett rent påhitt, ett rent vidskepligt självbedrägeri. Det är bra att dessa oräkneliga miljoner av ännu instinktbetonade religiösa människor över hela världen har detta gudomliga ord: "Guds vägar är outrannsakliga." Därmed är dessa vägar inte förnekade, i stället ligger i orden en insikt om väsendenas icke färdiga tillstånd, deras oförmåga att som faktum eller verklighet uppleva dessa vägar i en intellektuell, detaljerad vetenskaplig form.