2247. Innan vi går vidare, ska vi ännu en gång klargöra för oss den totala ohållbarheten i denna skräck- eller helvetesdogm. Att den vunnit insteg i människornas mentalitet, beror på deras fullständiga okunnighet om reinkarnationen eller återfödelsen. Utan kännedom om reinkarnation eller återfödelse är det omöjligt för människorna att finna mening i tillvaron. Allt förefaller vara skriande orättvist. Vi har redan berört hur väsendenas nuvarande jordeliv ter sig högst olika. För en del väsen utgör livet ett förfärligt tillstånd, ett grymt och lidandefyllt öde från födelsen och genom hela livet, medan det för andra väsen utgör ett strålande lyckligt öde. Det är inte lätt för människorna att i denna väsendenas olikartade ödessituation se Guds allvetande, allsmäktighet och allkärlek. Varför är inte alla människor födda till samma lyckliga och behagliga öde? Varför har inte alla nyfödda barn tillgång till samma ljusa och lyckliga liv? Varför ska de flesta barn födas in i ett grymt och olyckligt tillstånd, medan andra lika säkert föds in i en ljusets och lyckans tillvaro? Ja, här står vi inför den stora fråga som dogmreligionerna inte kan besvara, och det är deras oförmåga i detta avseende som nu bringar dem på fall. De flesta människor är på väg att växa ifrån dogmreligionerna, och på den nämnda stora, fundamentala livsfrågan kan de inte nöja sig med det klassiska svaret: "Guds vägar är outrannsakliga." Dogmreligionerna har i årtusenden så att säga blint krävt rättfärdighets- och kärleksutövning av människorna. Men nu har människorna kommit så långt att de vill se tecken på rättfärdighet eller kärlek hos den gudom eller försyn, i vars namn dessa religioner säger sig framträda. Dogmreligionerna har för människorna förkunnat en allsmäktig, allvis och allkärleksfull Gudom, dock utan att på ett intellektuellt sätt fastställa denna gudomliga storhet som vetenskap eller näring för intelligensen. Därför blev Gudomen och Gudomens verkliga natur något som man inte kunde förstå, men som man trodde på därför att man fick berättelsen om det gudomliga genom auktoriteter, världsåterlösare, profeter och andliga myndigheter. Detta dogmatiska gudsförhållande blev mänsklighetens frälsning under tusentals år och är ännu i dag fundamentet för miljoner människor, även om det för oräkneliga miljoner för länge sedan har upphört att ha någon betydelse.