2250. Framstår det inte här klart som en uppenbarelse, att en sådan gudom inte kan vara livsfundamentet för en verkligt human eller kärleksfull människa? En sådan människas mentalitet står skyhögt över denna gudoms i fråga om kärlek. En gudom som är allsmäktig och har makt att föra varje väsen in i himmelriket eller kärlekens högsta ljus, men som inte desto mindre för en jättelik del av mänskligheten till en evig pina, från vilken den aldrig kan befrias, måste ha sitt största intresse i att se väsen lida eller pinas i stället för att se dem lyckliga. Att se väsen lida och pinas, måste alltså vara denna gudoms största lust. När en sådan tendens finns hos en människa, vet vi att hon är sexuellt urspårad, hon är en sadist som är besatt av tendenser som gör människan till lustmördare. Kan universums Gudom vara lustmördare? Kan någon normal intellektuell människa tro på en sådan gudom? Nej, det kan bara sådana människor göra, som inte intellektuellt kan klargöra för sig konsekvenserna av dessa religiösa dogmers speciella ordalydelse eller bokstavsform. Sådana människor tänker inte själva. De analyserar inte. De tror blint på dogmernas ytliga struktur och kommer därför inte så djupt in i denna, att de ser hur den i sin djupaste intellektuella analys leder fram till en pervers eller sadistisk gudom. Och just därför måste dogmreligionerna med den i stor utsträckning av människor skapade gudsbilden med nödvändighet gå mot sitt förfall, i samma mån som väsendena får förstånd att dra den intellektuella konsekvensen av ordalydelsen i dessa religioners olyckliga postulat. Är det inte just för den skull som Gud genom utvecklingen ger människorna både det humana och det intellektuella sinnet? Och ser inte människorna tack vare sin utvecklade intellektualitet att sadism eller lustmord är en sexuell abnormitet? Visar den inte vidare att allt ologiskt handlande är urspårning? Det är inte så märkligt att mänskligheten under sin nuvarande epok börjar vänta på en religiös reformation, en förnyad uppfattning om livsmysteriets lösning, en uppfattning, vilken som realistiskt faktum kan visa att Gudomen verkligen är allvis, allkärleksfull och allsmäktig.