2251. Man förstår här hur nödvändigt det var att man fann på dogmen eller postulatet "Guds vägar är outrannsakliga". Det visar att man inte riktigt har kunnat få postulaten att passa in i de facit, vilkas existens man innerst inne hoppades på, men som man inte hade förmåga att ge uttryck för och därför inte kunde föra fram. Om dessa dogmer eller postulat vore sanningen, skulle ju Guds vägar vara rannsakade. Då skulle dessa dogmer eller postulat vara orubbliga facit. Men nu åstadkommer dogmernas eller postulatens bokstavliga struktur religionernas avfolkning. Och många människor blir därigenom materialister eller gudlösa, då de inte ser någon väg till Gud som är så intellektuellt utformad och i kontakt med naturen att den är acceptabel för deras intellektuella och humana sinne. Vägen till Gud måste för dessa människor vara påvisandet av en humanitet och logik i naturens skapelseprocesser, som på inget vis står tillbaka för vad de själva är i stånd att uppvisa av humanitet och logik. Ett vetande om det gudomliga som inte står på en sådan höjd, kan inte utgöra någon väg för människor, hos vilka en intellektualiserad humanitet eller kärlek till nästan börjar vara livsbestämmande och därmed ödesskapande.