2254. Under människans första epok, sedan hon utvecklingsmässigt har lämnat det hundraprocentigt djuriska stadiet, har hon ännu alla djurets egenskaper kvar och måste upprätthålla sitt liv eller sin tillvaro med hjälp av dessa. Kombinerade med varandra utgör dessa egenskaper en och samma drift, nämligen "självbevarelsedriften". Denna självbevarelsedrift är enbart en instinktmässig förmågestruktur, genom vilken djuret kan upprätthålla sitt eget speciella fysiska livstillstånd. Djurets förvandling till människa sker inte genom en plötslig övergång från denna djuriska och därmed egoistiska självbevarelsedrift till den speciella mentala drift eller förmågestruktur som utgör den färdiga människan, Guds avbild. Övergången är, som vi redan vet, en mycket långsam och nästan omärklig process. Djuret framträder därför i sin första späda början som människa ännu huvudsakligen som ett djuriskt väsen. Det har nästan hela sin djuriska natur i behåll. Det lever endast för att precis som djuren genom sin parningsdrift och sitt beskydd av avkomman upprätthålla sin egen arts fortbestånd.