Livets Bog, del 6
Varför de jordiska människorna kolliderar med människorikets lagar
2257. När det gäller att råda över jordens eller naturens krafter, står människorna, som nämnts, inför uppfyllelsen av det gudomliga löftet. Men det finns andra mentala fält, där de ännu inte på långt när är framme vid uppfyllelsen av det gudomliga budet eller löftet om att lägga jorden under sig, vilket i själva verket innebär att lägga livet och därmed ödet under sig. Betraktar vi dessa fält, ser vi att det där överallt rör sig om människans förhållande till sina medmänniskor. Här utbreder sig en väldig ocean av fysiska och mentala kollisioner man och man emellan. Här gör sig alltjämt principen "var och en är sig själv närmast" i högre eller lägre grad gällande, alltså en mentalitetsrest som finns kvar från den epok då människan var ett renodlat djur. Medan denna princip var den absoluta livsbetingelsen under den epoken, är den absolut inte någon livsbetingelse under väsendets nuvarande epok som människa. Den jordiska människan är nu så långt framme i sin mänskliga epok, att denna princip, där den kommer till utlösning, alltid och liksom oundvikligen blir till ett sabotage mot sitt upphovs fysiska välbefinnande eller livslycka, även om den till en början kan synas ge detta sitt upphov värdefulla förmåner eller kan tyckas livsviktig. Människan tillhör inte längre ett hundraprocentigt djurrike. Hon befinner sig utvecklingsmässigt eller mentalt sett även till en liten del inne i människoriket, vilket återigen är detsamma som en ny ordinär livsform. Då varje ordinär livsform har sina särskilda lagar, som måste uppfyllas för att väsendet i denna livsform ska kunna uppleva den lycka som är den högsta och normala under denna epok, måste väsendet alltså kollidera med den nämnda nya epokens lagar, vilket här betyder människorikets lagar, så länge det ännu vanemässigt, automatiskt eller viljemässigt följer vissa av djurrikets lagar, alltså lagarna och tendenserna från den epok som nu degenererar och absolut måste degenerera i väsendet för att det ska kunna uppnå det välbefinnande, den glädje och livslycka som utgör den normala livsformen i människoriket.