2259. De förmågor som i synnerhet befordrar djurets förvandling till människa, är känslan och intelligensen. Medan känslan i sin första späda begynnande utveckling är fast förbunden med de här mer framträdande medvetandefaktorerna, alltså instinktförmågan och tyngdförmågan, kommer den i sin fortsatta utveckling att alltmer förbinda sig med den begynnande intelligensförmågan. Det är denna växande förbindelse mellan intelligens och känsla och utvecklingen av dem som befordrar djurets förvandling till människa. Och det är i denna förvandling eller övergång från djur till människa som vi i dag finner den jordiska människan. Då den djuriska medvetandestrukturen utgör en viss kombination av instinkt, tyngd och primitiv känsla, medan den fullkomliga människans medvetandestruktur utgör en viss kombination av högt utvecklad känsla och intelligens plus en begynnande intuition, kommer således den jordiska människans medvetandestruktur att mer eller mindre bestå av dessa två strukturer, i samma mån som hon i utvecklingen befinner sig mer eller mindre långt ifrån den färdiga människans stadium i spiralkretsloppet. Den förstnämnda kombinationen har vi sedan länge lärt känna som de "djuriska" anlagen hos människan, och den andra kombinationen som de "mänskliga" anlagen hos henne. Medan de djuriska anlagen i sin renodlade form befordras automatiskt av den här på detta stadium helt dominerande instinkten, befordras de mänskliga anlagen i sin renodlade form av en helt dominerande, humaniserad, dagsmedveten, viljemässig intellektualitet, som återigen är detsamma som den totala kärleken till nästan.