Livets Bog, del 6
Kristi sätt att vara eller makten i kärleken till nästan är större än atombombens
2263. Även här framträder Bibelns ord som orubblig sanning: "Ta inte rätten i egna händer, mina kära." "Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren." Och likaså Bibelns ord: "Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda." Då Kristus på korset bad för sina mördare och bödlar: "Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör", vände han här sitt rena, mänskliga väsen mot dem, sedan de hade vänt sin grymma djuriska natur mot honom. Han uppfyllde här kulminationen av sin mission. Han skulle visa livets evigt bärande princip: den fullkomliga människans totala sätt att vara, det sätt att vara, utan vilket inget som helst väsen kan komma att bli identiskt med Guds avbild. Han skulle visa att allt som Gud genom honom hade sagt till människorna var orubblig sanning. Han skulle visa att en människa verkligen kan bli så utvecklad, bli så ett med Gud, så insatt i världsplanen, ha en så stor kunskap om livslagen och en sådan kärlek till alla väsen, helt oberoende av deras beteende, att denna människa inför sina fienders lemlästande och dödsbringande handlingar, inför själva kulminationen av lidande och smärta, inför den kulminerande manifestationen av deras djuriska eller omänskliga uppträdande inte kunde nännas att se dem straffas eller på annat sätt återgäldas för det lidande de hade utsatt denna människa för. – Kan en mor ha större kärlek till sitt barn? Kan en far älska sin son mer? Kan en broderskärlek vara större? Kan över huvud taget någon form av sympati eller kärlek ta sig ett högre uttryck än det Världsåterlösaren uppenbarade på korset? Är det inte här ett levande faktum, att denna hans gudomliga tankegång och hans uppträdande är den största uppenbarelsen av fred som över huvud taget kan utstråla från ett levande väsen? Det var själva Gudomens egen utstrålning av den allra högsta visdom och gudomliga makt som likt ett oryggligt kärleksflöde vibrerade, lyste och tindrade genom jordens nattsvarta mentala mörker. Det var Guds världsfrälsande gåva till mänskligheten. Här blev mänskligheten invigd i den makt som är den enda makt, inför vilken all annan makt i världsalltet måste förblekna. Utan denna makt skulle hela mänskligheten falla samman, bli totalt utplånad från jordens materiella områden, torterad, plågad och lemlästad till döds av sin egen gudlösa intellektualitet och den därav skapade förmågan att med hjälp av urspårning av själva jordklotets egen livskraft (atomkraften) till det mångdubbla öka överträdelsen av livets största bud: Du skall inte dräpa. – Men tankekraften som uppenbarades på korset på Golgota, den totala kärleken till nästan, är således den starkaste makten i universum. Inför den måste all krigs- och djävulsmakt vika. Vad tusentals eller rättare sagt ett otal atom-, väte- och raketbomber omöjligt kan uträtta, eftersom de enbart är dödsvapen, det blommar upp för fullt där kärleken till nästan är livsfundament, nämligen den eviga och absoluta freden och den åtföljande upplevelsen av livets största välbehag för människorna.