Livets Bog, del 6
När den djuriska naturen hos människan är besegrad, existerar himmelriket på jorden
2264. Vi har här kommit till världssituationens brännpunkt. Det nuvarande mentala mörkret eller domedagen i världen är en helt naturlig situation. Den utlöses av den ofärdiga sidan i människans mentala struktur, alltså den sida av människan som ännu framträder som djuriskt sinnelag, den natur som utgör en rest från den gång människan var ett renodlat djur. Denna natur är således i själva verket den absolut enda orsaken till allt det så kallade onda i världen. Därför är det denna natur som gör att människans enda fiende är hon själv. Den är inte blott den absolut enda orsaken till krigen mellan folkslag, nationer och folkgrupper, kriget man och man emellan samt mördandet och dråpen på djuren, utan den är även alla existerande sjukdomars djupaste källa. När denna natur är besegrad inom varje enskild människa och därför inte längre finns hos folkslagen, nationerna eller folkgrupperna, och alltså inte längre gör sig gällande i människornas dagliga liv, då finns inte längre dödsskrin eller pina. Då finns inte längre något behov av sjukhus eller nervkliniker. Och straff, fängelser, avund, profitjakt och penningdyrkan har för länge sedan blivit historiska företeelser, likt gångna tiders barbari och primitivitet. Under denna kommande världsepok finns heller inget behov av propagandarörelser för fred och humanitet, eftersom mänsklighetens mentalitet och sätt att vara då har blivit identiskt med själva den verkliga, allt besegrande världsfreden, den fred som för människan av i dag så att säga övergår allt förstånd, men som hon likväl hungrar efter och alltmer upptäcker att hon inte kan fortsätta att leva utan. Allvisheten och allkärleken ska således övervinna domedagens eller ragnaröks lidande- och dödsepok. Mänsklighetens sätt att vara ska bli himmelriket på jorden, dess fysiska tillvaroplan.