2269. Vi har här fått en slutlig bekräftelse på mänsklighetens ödessituation och dess orsak. Och då vi funnit den verkliga orsaken till allt mentalt mörker, allt det så kallade "onda", och sett att denna situation, den så kallade "domedagen" eller "ragnarök", inte har uppstått på jorden genom något tillfälligt, ytligt mänskligt misstag, har vi således sett att denna orsak har sin rot eller förankring långt djupare än i människornas sinnelag. Vi har alltså fått veta att denna situation är manifestationen av en evig princip, vars uppgift i livets gudomliga spiralkretslopp är nödvändig för vidmakthållandet eller förnyelsen av de levande väsendenas eviga livsupplevelseförmåga. Domedagssituationen är alltså uttryck för en upprepningsprincip på samma sätt som vinter och sommar, natt och dag, köld och hetta, sådd och skörd, barndom och ungdom, mogen ålder och ålderdom osv. Ingen människa kan göra något åt att det existerar dag och natt, sommar och vinter, lika lite som hon kan göra något åt att hon är ung eller gammal, barn eller vuxen. Dessa företeelser är alla utslag av de evigt bärande principer som utgör universums eviga fundament. Den eviga kombinationen av dessa universums eller världsalltets eviga principer ligger helt utanför de levande väsendenas vilje- och maktområde. Det är detta förhållande som garanterar alla levande väsen evig livsupplevelse. Det är dessa principer som utgör det eviga livet. Utan dessa inget medvetande, inget liv, inget världsallt. Endast ett evigt existerande något skulle ständigt finnas till, men det skulle vara totalt ovetande om denna sin eviga existens och därmed vara totalt livlöst. De levande väsendena kan genom sitt vilje- och maktområde endast variera denna eviga livsupplevelse. De kan omöjligt sätta i gång den eller avbryta den. Den går absolut inte att stanna, den är evigt fungerande i varje levande väsen, oberoende av om väsendet hör till mikrokosmos, makrokosmos eller mellankosmos, och detsamma gäller även själva Gudomen. Gudomens medvetande eller livsupplevelse är naturligtvis också rotfäst i en kombination av de eviga principerna, på vilka inget som helst maktområde och ingen som helst vilja kan ha något inflytande. Denna kombination är inte skapad och upprätthålls inte genom något vilje- eller maktbud. Dess existens är därmed höjd över varje början och slut och är därför evig och utgör därmed en orubblig garanti för Gudomens och de levande väsendenas odödlighet eller eviga livsupplevelse.