2270. De ovannämnda eviga principerna utgör i sig själva de eviga detaljer som är identiska med det gudomliga något eller jaget i varje levande väsen. De har alla i sin egen natur en och samma analys, nämligen den absolut enda analys de i detta framträdande kan ha, och i vilken de endast kan betecknas som "något som är". Detta något, som alltså utstrålar makten till all skapelse, vilken tar synlig gestalt i universum eller världsalltet, är i sig självt inte skapat och skulle omöjligt kunna vara det. Det måste därför, som vi redan sett, ha en evig existens. Det kan omöjligt upplösa sig självt. Ingenting kan ligga bortom detta något, allt är detta underställt. Och detta, i form av alla existerande jag framträdande "eviga något" med sin manifesterande allmakt, sin allvishet och allkärlek, existerar därför som världsalltets eviga upphov, och därmed som alla tiders och rymders enda sanna Gudom.