2275. Detta att vi av jorden förs med runt i dess bana och dess rotation, har absolut ingen inverkan på vår fria vilja. Det är tvärtom så, att om vi inte fördes runt med jorden i dess bana kring solen, skulle vi inte alls få någon användning av fri vilja. Vår tillvaro på det fysiska planet skulle vara en omöjlighet. Det är just denna jordens permanenta rörelse som gör att vi lever i ett panorama, där vi kan uttrycka fri vilja, såvida vi inte genom felmanifestationer skapar ett öde, vars verkningar för en tid blockerar vår egen fria vilja. Ödeslagen betingar just att vi endast kan få fri vilja i samma grad som vi med denna vår egen fria vilja inte hindrar andra väsens normala bruk av sin fria vilja. Att vi med vår vilja inte kan bestämma jordens lopp eller stoppa solens ljus, kan inte betecknas som ett ingrepp i eller en begränsning av vår fria vilja, eftersom dessa företeelser tillhör ett helt annat väsenstillstånd, ett annat kosmos, och utgör förutsättningar för där existerande väsens yttringar av fri vilja. Alla spiralkretslopp, såväl de som ligger under som de som ligger över vårt eget spiralkretslopp, har sina egna områden eller stadier, inom vilka invånarna kan uttrycka fri vilja, liksom de naturligtvis på samma sätt som vårt eget spiralkretslopp har underutvecklade områden eller stadier, vars väsen ännu inte hunnit så långt i utvecklingen av sitt sätt att vara att de undviker handlingar, vars verkningar för en tid blockerar deras fria vilja. Att den jordiska människan, som i realiteten är en makrokosmisk elektroninvånare på den makrokosmiska elektron som vi kallar jordklotet, inte kan ödelägga den motsvarande makrokosmiska atomkärna vi känner som solen, och alltså inte kan ingripa störande i den bestående världsordningen eller tvinga in universum under sin vilja, kan inte bara betraktas som självklart, utan också i allra högsta grad som gudomligt. Detta understryks desto tydligare och mer fundamentalt, när vi ser hur en mängd av jordens människor i dag suckar och stönar under en mental och fysisk träldom i form av sorger och lidanden, eller ett domedagsöde som uppstått genom felaktigt bruk av den fria vilja som givits dem på deras eget tillvaroplan. De eviga principerna X1, X2 och X3 i de levande väsendena och Gudomen, som är en betingelse för livet och den eviga världsordningen, och därmed för spiralkretsloppen samt den därigenom ständigt utlösta förnyelsen av väsendenas eviga livsupplevelseförmåga, och likaså den åtföljande odödligheten, kan omöjligt existera som något objekt för viljeutlösning, eftersom de är evigt oföränderliga och därför i sin högsta analys endast kan utgöra "något som är". De är alltså en förutsättning för den bestående världsordningen och de levande väsendenas eviga upplevelse av sin likaså eviga existens. De garanterar även väsendenas fria vilja eller suveränitet inom det område där förändring och därmed skapelse kan äga rum, dock, som nämnts, endast till en sådan grad att denna fria vilja inte kommer att hindra andra väsens normala manifestation av fri vilja.