2278. Denna de levande väsendenas beröring med materien är organiserad genom hunger- och mättnadsprincipen. Hela väsendets livsupplevelse framträder som en hunger, en längtan eller ett begär. Denna hunger eller detta begär ger automatiskt upphov till väsendets vilja att söka mättnad. För djurets del sträcker sig detta tillstånd av hunger eller begär endast till området för de manifestationer som befordrar dess arts fortbestånd, såsom parningsdriften och beskyddet av avkomman, anskaffningen av föda, skapandet av skydd mot andra djurs livsfarliga angrepp samt mot klimatförhållandena. Hos den mer framskridna människan är hunger- och begärprincipen så pass utvidgad, att den inte bara till en viss grad omfattar samma begär som hos djuren, utan nu även omfattar en hunger eller ett begär, vars objekt ligger helt utanför det livsviktiga. Därför finns det hos mänskligheten ett stort kunskaps- och forskningsbegär, begär att skapa eller frambringa, hunger efter position, ära och berömmelse, hunger efter rikedom, ordnar och titlar samt ännu flera slag av hunger eller begär utöver de livsviktiga begären efter mat och dryck, föda och kläder osv. Hela denna hunger- eller begärprincip kräver alltså att bli tillfredsställd och skapar därigenom väsendets vilja till mättnad. Det är alltså denna princip som får väsendena att välja och vraka och som leder dem fram till glädje och lycka eller till motsatsen. Hunger- och mättnadsprincipen utgör alltså den organiska automatik som befordrar viljans uppkomst och reglering. Och det är denna situation som får människorna på ett visst ofärdigt stadium i spiralkretsloppet att tro att deras liv till hundra procent är automatik, och att de således i verkligheten inte alls har någon fri vilja. Denna illusion eller tankeförvillelse uppstår alltså därför att de uppfattar denna automatik som ett ingrepp i eller en begränsning av viljan. De förstår inte att denna automatik i själva verket just utgör motsatsen, nämligen det absoluta villkoret för att dessa levande väsen över huvud taget ska kunna vara utrustade med den realitet vi kallar vilja. Viljan kan lika lite som varje annan realitet komma till stånd och upprätthållas av intet. Något kan som bekant inte uppstå av intet, lika lite som något kan bli till intet. Det är således riktigt att viljan uppstår och betingas av den automatiska hunger- och mättnadsprincipen. Om denna automatiska princip inte existerade, skulle det alltså inte heller finnas något som heter vilja. Genom hunger- och mättnadsprincipen uppstår hungern eller begäret helt automatiskt i väsendet. Hungern eller begäret kräver att bli tillfredsställt. Detta krav ger automatiskt upphov till intresset för och viljan att söka tillfredsställelse eller icke tillfredsställelse. Och det är här som de två situationer uppstår som vi benämner "frihet" och "ofrihet". Väsendet kan alltså här inom detta timliga område skapa såväl sin viljas frihet som dess blockering. Här befinner vi oss alltså utanför det eviga, alltså utanför området för de eviga principer, till vilka hunger- och mättnadsprincipen hör, och vars eviga existens ingen som helst vilja kan ha något som helst inflytande på eller åstadkomma någon ändring i. Utan upplevelsen av de två kontrasterna "viljans frihet" och "viljans blockering", skulle inget enda väsen kunna uppleva sig som en självständig suverän individualitet. Väsendet skulle inte ha mer medvetande än ett hjul i en maskin. Men det levande väsendet har något som ett hjul inte har. Det har medvetande och, kosmiskt sett, i sitt högsta stadium suverän fri vilja.