2285. Allt krig, all ofred eller allt som kan betecknas som lidande eller kroppsligt och själsligt mörker i väsendenas öde är alltså i själva verket bara verkningar av missbruk eller felaktig inriktning av viljan, vilket alltså är detta mörkers fundament. Allt som känns som normalt kroppsligt och själsligt välbefinnande, allt som känns som verkligt äkta sympati eller kärlek till allt levande, allt som verkar läkande och normalt livgivande, är verkningar av normalt bruk av den fria viljan. Att tillägna det levande väsendet förmågan till fullkomlig viljeföring och det åtföljande lyckliga ödet, är således utvecklingens mål. Detta visar sig vara ett faktum genom att endast den icke färdiga eller outvecklade människan kan missbruka sin vilja. Den verkliga, normala fria viljan är varje väsens vilja som fullständigt är i kontakt med Guds vilja. Att det är på det sättet, blir också ett faktum bland annat genom det gudomliga välbefinnande eller den gudomliga lyckokänsla som genomströmmar ett väsen varje gång som dess vilja verkligen har varit identisk med Guds vilja och därmed varit i överensstämmelse med universums lagar, liksom även genom det motsatta förhållandet, det vill säga genom förnimmelsen av obehag, nedstämdhet och melankoli, rädsla, ångest och osäkerhet, olycka och lidande, när ett väsens vilja inte varit i samklang med Guds vilja eller naturens och universums lagar. Det är alltså denna situation som markeras av ragnaröks- eller domedagsepoken. Om människornas viljeföring vore motsatsen till den viljeföring som denna epok är ett resultat av, skulle tillvaron också te sig som en motsats till ragnaröks- eller domedagsepoken. Men ett väsens viljeföring kan endast förändras genom erfarenheter. Erfarenheterna skapar mottaglighet eller till och med hunger efter förståelsen av dessas sammanhang med det övriga universum. Och det är denna förståelse som den andliga vetenskapen, vilken, som vi sedan länge vet, är detsamma som den heliga anden, kan ge den människa som hungrar efter att lära känna den verkliga, totala, fullkomliga fria viljeföringen. Detta understryker ytterligare som faktum att mänskligheten omöjligt kan stå kvar på samma stadium i livsupplevelsen, utan helt automatiskt, tack vare viljeföringen och de därav skapade erfarenheterna, ofrånkomligen ständigt måste öka sin kunskap och förändras från primitivitet till intellektualitet, från ett djuriskt sätt att vara till ett mänskligt framträdande som Guds avbild. Det är denna förvandling vi redan känner till som utveckling och innan vilken en motsvarande "inveckling" har ägt rum.