2295. Kriget verkar ödeläggande och nedbrytande på tankegången, som utgör livskraften för både själ och kropp. Kriget eller ofreden såväl man och man emellan som mellan nationer, folk och folkslag, kan alltså inte äga rum utan att verka starkt nedbrytande på livsmodet. Där kriget rasat eller breder ut sig, skapar det inte bara lidande, död och undergång, utan också sorger, melankoli, livsleda och självmord. Livskraften bakom alla levande väsens livsupplevelse och manifestation har sitt säte i och utvecklas genom väsendets tankekraft. Tankekraften i sin tur är detsamma som den elektriska, magnetiska kraft, med vars hjälp jaget förser alla sina fysiska organ med livskraft och välbefinnande. Tankekraften ska vara till glädje och skapa lust till livet. Där den bryts ned på grund av vrede, hat, mörkt öde eller förföljelse från andra väsens sida, där blir livskraften till kroppen och själen nedbruten. Atom- och elektronverksamheten försvagas i väsendets medvetande, organismen stagnerar och blir mottaglig för sjukdomar och härjas av allsköns lekamliga och mentala besvär, som kan komma att betyda för tidig död och i värsta fall flera liv med funktionsnedsättning. Tankekraften är således livskraften bakom hela universums struktur i såväl mikrokosmos som makrokosmos och mellankosmos. Men för människorna är det naturligtvis deras tankekraft som utgör fundamentet för deras mellankosmiska tillvaro. Att få denna tankekraft fullkomlig, betyder alltså för människorna att få fullkomlig livskraft. Att få denna tankekraft fri från all egoism eller från villfarelsen att varje människa är sig själv närmast, och i stället få den orubbliga sanningen vedertagen att var och en är sin nästa närmast, detta betyder total mental hälsa och därmed avskaffandet av krig, fängelser, sjukdomar och sjukhus.