Martinus: Livets Bog, del 6, st 2312

2312. Här är det således lätt för oss att se, att hela den fysiska världen eller det så kallade fysiska tillvaroplanet i sig självt är ett totalt livlöst tillvaroplan, i och med att det här endast existerar rörelse. En rörelse, antingen det är havets vågor eller ett järnvägstågs framrusande över skenorna eller en rakets rörelse uppåt i världsrymden, kan varken tänka, uppleva eller ge sig till känna som ett levande väsen, utan måste ovillkorligen vara något som dirigeras av något som är levande. Detta levande "något" är här visserligen för den oinvigda människan ännu en gåta, men det har dock här blivit ett faktum att detta "något" varken är eller kan vara identiskt med rörelse eller de skapade tingen, eftersom dessa, som vi nu vet, endast är kombinationer av rörelsereaktioner. Det nämnda "något" förekommer således inte på det plan, där dessa kombinationer blir till och kommer till uttryck. Men då det levande "något" inte utgör ett skapat ting och alltså inte är identiskt med organismen, eftersom denna som nämnts också bara är ett skapat ting, utan i stället är upphovet till skapade ting, är detta "något" således i sig självt utanför själva materien, utanför stoffet, utanför själva tiden och rummet.

Föregående

Nästa