2319. Då den fysiska världen uteslutande består av olika rörelsearter och reaktionerna av dessas beröringar med varandra, utgör den således i sig själv ett rent fysiskt eller materiellt område, vilket åter är detsamma som ett totalt andelöst eller medvetslöst område. För att det levande väsendet ska kunna förnimma reaktionerna av de fysiska och andliga materiernas beröring med varandra, måste det existera något, genom vilket dessa reaktioner kan registreras och upplevas. Detta något är det levande väsendets sinnesförmågor. Dessa bildar alltså ett område, genom vilket "upplevelsen av livet" kan äga rum. Utan sinnen skulle varken medvetande, upplevelse eller skapelse kunna äga rum. Men genom sinnena blir livsupplevelsen till. Sinnena åter är baserade på en mycket stor mellankosmisk elektrisk apparatur, som genom fysiska organ inverkar på den fysiska organismen när "fysiskt förnimmande" äger rum. När förnimmandet är riktat mot andliga eller psykiska företeelser, befordras det med hjälp av andliga organ, som också är knutna till väsendets sinnesapparatur. Den form av förnimmelse eller upplevelse som den vanliga människan är mest förtrolig med, är den fysiska. Den består av synen, lukten, smaken, hörseln och känseln. Dessa sinnesförmågor, som till sin innersta natur är mellankosmiskt elektriska, är inbyggda i fysisk materia i väsendenas fysiska organism och bildar därigenom de speciella fysiska organ, genom vilka väsendets kontakt med de motsvarande fysiska sinnesobjekten kan utlösas. I och med att dessa sinnen har organ i fysisk materia, är de i stånd att reagera inför andra fysiska materier, vilkas vibrations- eller rörelseområde ligger inom det våglängdsområde som sinnesorganen i fråga är avsedda att kunna reagera för. Att en sådan reaktion kan äga rum, beror just på att det mellan sinnesorganet och den materia som ska förnimmas råder en viss, särskilt avpassad grad av skillnad i vibrations- eller rörelsehastighet. Det är denna skillnad mellan sinnesorganets och sinnesobjektets vibrationer som orsakar den reaktion som blir till upplevelse. Men olika materiers reaktioner inför varandra skapar i sig själva absolut ingen förnimmelse. När olika fysiska materiers vibrationer berör varandra, har ingen av dessa materier någon som helst upplevelse av det. Men när de fysiska sinnenas materier påverkas av andra fysiska materier, uppstår en "upplevelse" för sinnenas ägare. Och det är här som vi blir varse gränsen mellan den fysiska och den andliga världen. Likaså är det denna omständighet som ger oss förmågan att känna skillnad på "det levande" och "det döda". Vi ser att alla de fysiska materierna just på grund av sina olika vibrationer reagerar inför varandra, ja, ett ämne kan ibland reagera så starkt på ett annat ämne att det upplöses. Vi uppfattar en sådan reaktion som en kemisk upplösning. Men i en sådan situation inträffar absolut ingen upplevelse för någon av de två ämnena eller materiearterna. Och reaktioner som inte skapar upplevelse är i sig själva livlösa. När däremot de fysiska sinnenas materia kommer i beröring med den övriga materien, uppstår inte bara en särskilt avpassad reaktion, utan även en "upplevelse", som återigen är detsamma som medvetande och liv.