2323. Världsalltet existerar således alldeles som de levande väsendena, det vill säga som ett skapande, tänkande, levande något. Det utgör, liksom vart och ett av dessa väsen, en materiekombination i vilken logisk skapelse äger rum, varigenom medvetande uppenbaras. Och alldeles som det i varje levande väsen existerar väsen inuti väsen, varigenom varje väsen kommer att utgöras av de tre kosmos: mellankosmos, makrokosmos och mikrokosmos, så framträder även världsalltet som en stor organism, i vilken det finns väsen inuti väsen och alltså mellankosmos, makrokosmos och mikrokosmos. Om inte världsalltet hade denna struktur, skulle inget liv vara möjligt. Hur skulle växter, djur och människor kunna existera, om det inte utanför dessa livsformer fanns ett levande, logiskt fungerande makrokosmos? Och hur skulle vi själva kunna existera som levande, om det inte inne i oss fanns levande, logiskt arbetande mikroväsen, tack vare vilka våra organfunktioner kan äga rum? Hur skulle dessa mikrokosmiska väsen kunna existera, om de inte hade våra mellankosmiska organismer som sitt makrokosmos? Hur skulle livet i dessa små väsens organismer kunna fungera och vara levande, om inte organismerna också vore makrokosmos för mikroväsen? Hur skulle livet i världsalltet och därmed i de levande väsendena kunna existera, om inte denna mellankosmiska, makrokosmiska och mikrokosmiska princip existerade uppåt i det oändligt stora och nedåt i det oändligt lilla? Alla levande väsen är således makrokosmos för de mikrokosmiska väsen som deras organismer med nödvändighet måste bestå av för att kunna vara levande, liksom de själva med nödvändighet måste vara mikroväsen i en makrokosmisk organism för att denna ska kunna vara ett levande, brukbart redskap för sitt makrokosmiska upphov, helt bortsett från organismens nödvändighet för väsendets egen möjlighet att uppleva livet. Utan en tillvaro i en levande makrokosmisk organism vore vi tvungna att leva i ett absolut "intet". Och hur skulle vi då kunna få föda, kläder och husrum? Hur skulle vi över huvud taget kunna få material till vår upplevelse och skaparförmåga? Hur skulle vi få erfarenheter och kunskap? Hur skulle begär, önskningar och längtan kunna uppstå och hur skulle de kunna tillfredsställas, om ingen makrokosmisk materia existerade som material till vår manifestation, till vårt behov att skapa och uppleva? Och hur skulle den makrokosmiska materien kunna vara material för vår livsupplevelse, om den inte i sig själv utgjordes av en mängd olikartade rörelse- eller vibrationstillstånd? Hur skulle då de reaktioner i materien kunna uppstå som är ett absolut villkor för förnimmelse och därmed för all upplevelse av liv? Men hur skulle denna materia kunna vara rörelse eller vibration utan att vara uttryck för liv? Rörelsen är livets främsta och ofelbara kännetecken, liksom den absoluta stillheten eller oföränderligheten är dödens kännetecken.