2324. Då således den materia som utgör vårt makrokosmos i sig själv är rörelse eller vibration, blir det för den utvecklade forskaren ett faktum att det existerar ett levande upphov bakom detta makrokosmos, som därigenom blir detta upphovs organism. Och på så vis är alla levande väsen makrokosmos för de mikroväsen som befinner sig i deras organismer, liksom även alla levande väsen är mikroväsen för de väsen, i vilkas organismer de själva befinner sig. Således är hela världsalltet en enda stor kombination av liv, organiserat som levande väsen inuti levande väsen. Då dessa levande väsens upplevelse- och manifestationsförmåga och därmed deras upplevelse av livet ömsesidigt betingas av denna deras organisms inbyggda samhörighet med väsendena i det övriga universum eller världsalltet, kan inget väsen motarbeta denna samhörighet utan att skapa disharmoni och det därmed förbundna lidandet eller ett olyckligt öde för sig självt. Detta olyckliga öde kommer dock att till slut leda det urspårade väsendet tillbaka till världsalltets kosmiska harmoni, och därmed till väsendets förnimmelse av glädje över sitt kosmiska släktskap med alla andra levande väsen såväl i mikrokosmos och makrokosmos som i mellankosmos. Det är denna förnimmelse av glädje som utgör den absoluta, allt överstrålande kärleken till nästan. Då alla levande väsens upplevelse av livet endast kan befordras i kraft av deras strukturers inbyggda ömsesidiga samhörighet som samarbetande organ i en helhet, och denna helhet är världsalltet, så framträder detta världsallt här som en levande, fungerande organism. Men en levande, arbetande organism som består av levande väsen, är ett makrokosmiskt levande väsen i vilket vi alla lever, rör oss och är till. – Här har vi således kommit fram till en direkt gripbar upplevelse av det väsen som uttrycks med begreppet "Gud".