2328. Makroväsendet kan också, både i sitt mentala och i sitt fysiska framträdande, leva på ett sådant sätt att dess organism blir hemvist för allsköns sjukdomar, plåga och smärta. Detta sker alltså om det i sitt dagliga liv visar tecken på urspårning från sitt normala liv och till exempel intar alkohol och narkotika, äter olämplig föda, lever i krig med sina medmänniskor osv. I sådana fall blir organismen i motsvarande grad ett ragnarök, en domedag, inte bara för väsendet självt, utan även för dess organisms mikroväsen. Nu vill man kanske hävda att detta tillstånd är orättvist mot mikroorganismerna. Men då ingen kan göra orätt och ingen kan lida orätt i världsalltet, blir det heller ingen av de nämnda mikroväsendena som kan råka ut för något annat lidande än sådant de i sitt eget liv har utlöst. Regleringen av detta sker genom deras reinkarnation. I en alkoholists eller i ett på annat sätt urspårat väsens organism är livsbetingelserna ogynnsamma för inkarnation av de gängse mikroväsen som dennes organism var ämnad som boning för. De kan därför inte inkarnera här. En sådan defekt organism kan endast erbjuda betingelser för primitivt mikroliv, som alltså till en viss grad kan trivas i organismen under de urspårade förhållandena. Det defekta väsendets organism eller kropp som skulle vara en sund bostad eller ett universum för sina mikroväsen, sjunker därför ned till att bli ett vrak, till ett för mikroväsendena framträdande universum av sterila och döda öknar med organ- och livsstagnation överallt. Det gängse mikrolivet har för länge sedan övergett detta universum, detta månlandskap, och inkarnerat i andra organismer, där de för dem nödvändiga livsbetingelserna kan uppfyllas. Då detta defekta tillstånd förstör dess upphovs talangkärnor för normal tillvaro i kommande liv, kan detta upphov i värsta fall i dessa liv komma att framträda som utvecklingsstört, som ett väsen som inte kan klara sig självt utan måste passas och vårdas av andra människor. Tänk vilket dödens universum ett sådant defekt väsens organism måste vara för de mikroväsen, vilkas livsbetingelser den annars skulle kunna uppfylla. Det är inte så konstigt att det här endast kan inkarnera sådant primitivt liv som är alltför svagt för att organismen ska kunna upprätthållas i sitt normala och fullkomliga livstillstånd. Det är givet att ett jag som på detta sätt kulminerar i urspårning, inte kan vara dessa mikroväsens Gudom, även om det är deras makroväsen. Vi ser ju också här att andra väsen måste hjälpa den som har en utvecklingsstörning, ge honom mat, kläder och husrum, om han inte ska gå under på grund av sitt ödesmässiga tillstånd. Ett väsen som måste hjälpas för att det inte kan klara sitt normala liv är inte en gudom, utan en kastboll för okontrollerade krafter som det har knutit till sig eller låtit sig bindas av. Och det är här vi kan se att ett makroväsen inte är detsamma som Gudomen. Gudomen är således absolut något helt annat. Om Gud inte existerade som något som var höjt över makroväsendena, vem skulle mikroväsendena då be till i en situation som den vi just har sett i den defekta organismen? Att be till en sådan defekt organisms upphov, skulle vara helt meningslöst, eftersom detta upphov till nästan hundra procent måste hjälpas av sina mellankosmiska medväsen, det vill säga sina medmänniskor.