Martinus: Livets Bog, del 6, st 2331

2331. Då världsalltet således är en levande, logiskt arbetande organism, avslöjar det också att det har medvetande, eftersom det annars inte skulle kunna utlösa logiskt skapande. Och då medvetande är en egenskap, genom vilken ett något kan uppleva och manifestera livet, ser vi här att världsalltet inte bara är en organism, utan att det också har medvetande och ett jag. Då dessa tre realiteter kan dokumenteras som fakta och visar sig vara detsamma som den treeniga princip som är det levande väsendets grundanalys, blir det här likaså ett faktum att världsalltet utgör ett över alla existerande levande väsen framträdande levande väsen, vars manifestation bland annat alltid ska visa sig vara en högre hjälpande makt när väsen är i nöd och behöver hjälp. Därför borgar detta högsta väsen också för att inget liv i absolut mening är hjälplöst eller förtappat. Dess framträdande som en allestädes närvarande, högre, hjälpande makt är orubbligt och genomsyrar alla levande väsen. Väsendenas hela andliga, mentala tyngd är riktad mot denna högre makt, liksom deras fysiska tyngd är riktad mot jordens centrum. På samma sätt som väsendenas fysiska jämviktscentrum grundar sig på deras tyngdriktning mot jordens centrum, är väsendenas andliga jämviktscentrum riktat mot denna högre makt, vilken alltså är ett uttryck för livets allt behärskande, största levande väsen. Här har vi lätt att känna igen det väsen, vars existens människorna, så länge de haft upprätt gång, instinktivt har haft på känn, även om de inte haft kunskap om de verkliga och närmare omständigheterna i fråga om detta allt överstrålande väsens existens som den absolut enda sanna Guden.

Föregående

Nästa