2333. Det är denna automatik som senare hos människorna är upphovet till tron på en försyn, tron på gudomar eller på en gud. De känner instinktivt att det måste finnas en försyn. Ingenting kan röra sig utan att vara levande. Men de vet inte hur denna försyns struktur och liv i verkligheten gestaltar sig. De skapar därför åt sig denna försyn till sin egen avbild, gör den till en människa som endast besitter sådant de själva uppfattar som ideal. Här ser vi alltså att tron på en försyn inte är något som en eller annan människa har hittat på genom något slags spekulation. Det är något som helt automatiskt växer fram i alla väsens medvetande, allteftersom de utvecklas från djur till människa. Denna tro på en försyn var något medfött, något som instinktivt uppstod i deras medvetande. Då de vid den tidpunkten inte hade någon särskilt utvecklad intelligens, kunde de på detta stadium inte spekulera sig fram till något, utan det var deras instinkt som sade dem att det måste finnas en högre makt än människornas. Och så måste de naturligtvis låta sig nöjas med de föreställningar om denna högre makt eller försyn som deras primitiva fantasi och outvecklade medvetande var i stånd att skapa. Hela deras liv baserades på dessa föreställningar om Försynen. Och det är precis samma tillstånd som den religiöst troende människan i dag befinner sig i. Men eftersom hon efter hand har utvecklats till en mycket högre humanitetsuppfattning, blir hennes föreställning om Försynen naturligtvis präglad av denna högre humanitet eller kärlek. Därför ser vi också att de högre religionernas gudomar inte alls är så blodtörstiga och primitiva som de mindre utvecklade religionernas. Något verkligt vetande om den enda sanna och verkliga Gudomen har huvudparten av dessa religiöst troende människor absolut inte. Deras instinkt, som alltså yttrar sig i deras religiösa tro, säger dem att det ovillkorligen finns en högre makt eller försyn. Och det är denna tro som fått dem att be till en försyn. Detta att be, härstammar alltså i verkligheten från samma religiösa centrum i väsendets andliga struktur som djurets dödsskri. Att detta centrum som bekant har stagnerat hos våra dagars materialister, är endast något övergående. Alla människor ska till slut bli inte bara instinktivt utan även rent vetenskapligt och handgripligt vaket dagsmedvetna i sin förbindelse med Gudomen. Det är inträdet av denna medvetna förbindelse som benämns "den stora födelsen", genom vilken väsendet får kosmiskt medvetande och blir till den fullkomliga människan, skapad till Guds avbild, ja, blir ett med Gud.