Livets Bog, del 6
Det behagliga goda och det obehagliga goda eller varför världsalltet är en kulmination av rättfärdighet och Gud är kärlek
2339. Att ett väsens öde formas och påförs det självt av dess eget handlingssätt mot nästan och omgivningen, gör att väsendet blir förtroget med ödets orsak och verkningar. Det blir således till sist förtroget med hur såväl det olyckliga som det lyckliga ödet uppstår. Och eftersom väsendet har fri vilja att handla i kraft av den kunskap som det genom erfarenheterna har fått, blir det därigenom i stånd att på förhand bestämma sitt framtida ödes natur till gagn för sin egen livslycka eller glädje över att vara till. Det är denna kunskap som säger oss att vi ska älska Gud över alla ting och vår nästa som oss själva, helt oberoende av hur denna nästa beter sig mot oss. Att man av denna nästa eventuellt betraktas som fiende, behöver inte betyda att man själv också ska betrakta denne som sin fiende. Man kan kanske inte direkt visa honom att man i verkligheten är hans vän, eftersom detta eventuellt skulle försätta honom i en olycklig vredesaffekt, men i så fall har man ändå lov att hysa kärleksfulla tankar om honom, till dess att han med tiden fått detta sin vredes kretslopp utlevt och man åter kan stå på god fot med honom. Här har vi alltså sett att varje levande väsen är sitt eget ödes herre. Det är omöjligt att någonting drabbar väsendet, behagligt eller obehagligt, gott eller ont, som det inte självt är den första orsaken till. Att väsendena får uppleva obehagliga öden eller det så kallade "onda", beror alltså endast på att de med sitt uppträdande har utlöst olycksbringande orsaker, av vilka detta onda således är verkningar. Men då de utan detta onda omöjligt kunde få kunskap eller förstånd, omöjligt kunde få kännedom om gott eller ont, blir därför det onda ett absolut verkligt gott. Och livet eller ödet blir därigenom indelat i två slags gott: "det behagliga goda" och "det obehagliga goda". Och då, som nämnts, inget väsen kan göra orätt eller lida orätt, blir universum en kulmination av rättfärdighet, vilket åter är detsamma som kärlek. Därigenom blir de gamla orden "Gud är kärlek" även här till orubblig verklighet.