2344. Världsalltet utgör således en evig realitet. Den struktur som vi sett göra sig gällande i förbindelse med det gudomliga något, såsom rörelse, kraft, vilja, önskan eller begär, utgör alltså något helt oskiljbart, något helt oupplösligt förenat. Det bildar en evigt sammanhängande princip i allt som kan betecknas som levande. Om bara en av dessa realiteter saknades, skulle liv eller livsupplevelse vara en total omöjlighet. Ett evigt intet skulle råda där universum eller världsalltet nu existerar som "ett levande något", en evig Gudoms strålflöde, en evig Gudoms medvetande, tankefunktion, manifestation och skapelse, en evig Gudoms kärleksuppenbarelse. Här har vi således åter bevittnat att hela världsalltet existerar som en evig treenig princip, nämligen jaget eller det gudomliga något, dess medvetande eller förmåga att uppleva och tillkännage, vilket är detsamma som dess skaparförmåga, och vidare resultatet av denna förmåga: det skapade, det frambringade, vilket åter är identiskt med dess livsupplevelse. Och här ser vi således hur världsalltet uppfyller just de tre betingelser som krävs för att ett något ska framträda som ett levande väsen.