2348. Det levande väsendet kan alltså avskärma sig från universums huvudstyrelse eller Guds vilja och det därigenom upprätthållna livsskyddet genom att endast vilja gagna och glädja sig självt, vad det än må kosta dess nästa av bekymmer och lidande. Och det är givet att väsendet med detta beteende bara kan uppleva en kortvarig eller flyktig glädje, eftersom varje inträffad urspårning i universum, stor eller liten, är detsamma som ett motsvarande sabotage eller en underminering av den stora organismen eller makroorganismen. De organ som skulle skapa välbefinnande, alltså medväsendena i denna organism, genom vilka individen i fråga skulle garanteras sitt välbefinnande, har han alltså med sin egoistiska inställning ignorerat, ja, kanske underminerat och gjort till sina fiender. Att skapa fiendskap omkring sig, antingen det är man och man emellan eller nationer emellan, är liktydigt med en förstörelseprocess i den stora makrokosmiska organismen, i vilken dessa väsen och nationer annars skulle åtnjuta det välbefinnande som skapas av universums livsstruktur. Dessa väsen och nationer kommer därför att under en tid vara underkastade det mörker som en utestängning från universums ledande grundstruktur nödvändigtvis måste föra med sig. Väsendena blir då till sist prisgivna åt följderna av den dödsbringande livsföring som deras självvalda egoistiska beteende med nödvändighet måste skapa.