2357. Endast genom ovannämnda medvetandetillstånd kan Gudomen bli till vaket dagsmedveten upplevelse och därmed till faktisk verklighet. Men för alla de väsen som ännu inte har nått detta stadium i utvecklingen hör Gudomen samman med det mentala tillstånd som vi kallar "mystik". Men från tidigare analyser vet vi också att varje levande väsen i sig har en organisk automatik inbyggd som får djuret att skrika när det är i överhängande livsfara, och att denna automatik, vilken befordras i kraft av väsendets instinktområde, får alla primitiva naturmänniskor att förnimma att det finns en gud eller gudar. Närvaron av denna instinktmässiga förnimmelse i dessa primitiva människors medvetanden är alltså absolut inte någon produkt av mänskligt påfund, utan utgör i stället en inbyggd organisk realitet som är lika evig och orubblig som väsendets identitet som en treenig princip. Gudomen är således en realitet, ett något, som efter hand blir ett faktum för varje levande väsen på samma sätt som alla andra stora livsprinciper i världsalltets manifestationer. Liksom ljuset har skapat väsendenas ögon eller synförmåga, och ljudet har skapat väsendenas hörsel eller förmågan att höra, så har den realitet i tillvaron som den eviga Gudomen utgör även skapat en organisk förmåga hos de levande väsendena, tack vare vilken de till sist vaket dagsmedvetet kommer att kunna uppleva Gudomen. Det är i verkligheten Gudomens närvaro som upplevs som de begynnande "kosmiska glimtarna", genom vilka väsendet blir vaket dagsmedvetet i sin odödlighet och reinkarnation och därmed i livs- eller ödesmysteriets lösning, varigenom det kommer att uppleva sig självt som sitt eget ödes absoluta herre och upphov.