2358. Genom en lång rad allt tätare, återkommande kosmiska glimtar utvecklas den mentala struktur som till slut för med sig det kosmiska medvetandetillståndet. Det är ett sådant medvetandetillstånd som bildar fundamentet för de uttalade eviga orden eller de odödliga meningar som är uttryck för såväl den renodlade kristendomen som de andra stora världsreligionerna. Det är med denna utvidgning av förnimmelseförmågornas kapacitet som detta kosmiska medvetandetillstånd uppstår. I detta tillstånd är väsendets förnimmelseförmågor utvidgade så mycket, att väsendet genom eget vaket dagsmedvetande kan uppleva kosmiska realiteter, och därmed uppleva såväl Gudomen som sin egen odödlighet och reinkarnation, och därmed lösningen på sitt eget ödes- och livsmysterium. Varken Gudomen eller de kosmiska sinnesobjekten kan bli till dagsmedveten verklighet för levande väsen, vilkas kosmiska förnimmelseförmågor ännu befinner sig i sin linda, hur intelligenta dessa väsen än må vara. De kosmiska realiteterna eller livsmysteriets lösning kan på sin höjd bli till sannolikheter för de människor som har så stora humana förmågor, att deras intuitionsförmåga så smått har börjat framträda. Humanitetsförmågans utveckling är just betingelsen för att intuitionsförmågan ska kunna utvecklas och framträda. För alla andra väsen på den jordiska människans utvecklingsstadium är Gudomen därför inte något som dessa har kunnat acceptera som vetenskap, även om de på grund av sin instinktförmåga är starkt religiöst troende.