2359. Med hjälp av instinkten kan man inte förklara Gudomen vetenskapligt, utan endast som något, vars existens man absolut tror på helt automatiskt. För den kyligt intelligenta människan som ännu inte äger någon särskilt utvecklad intuition, men vars intelligens däremot i stor utsträckning har avlöst instinktförmågan, är tron på en gudom i motsvarande grad degenererad och har mer eller mindre gått förlorad. Ett sådant väsen tror därför inte längre att det existerar någon gudom eller någon försyn. Och vi säger om en sådan människa att hon är materialist, att hon är gudlös eller icke-troende. Som enbart intelligensväsen är man således så långt som möjligt borta från upplevelsen av Gudomen och den kosmiska tillvarons förnimmelseplan. Ja, man kan till och med vara så långt borta från förnimmelsen av eller aningen om Gudomens existens, att man rent av hånar och ringaktar de väsen som erkänner Gudomens existens. Inte desto mindre ska vi här ge en liten skiss av Gudomen sådan denne måste leva i sin stora ensamhet som det absolut enda existerande väsendet i sitt slag, och som hela världens härskare och upphovet till absolut allt som existerar, och vars medvetande utgörs av: allkärleken, allvisheten och allmakten; genom dessa mentala kulminationer blir han identisk med livets absolut enda existerande verkligt "fasta punkt".