Martinus: Livets Bog, del 6, st 2367

2367. Vi ser således att världsalltet är en oändlig ocean av liv som är uppdelat i och utlöser sig genom de suveräna livscentrum som vi kallar "levande väsen". Det finns alltså absolut ingen möjlighet att helt avskilja något av denna livsocean från det övriga. Den utgör en absolut oskiljbar enhet. Och då den är levande och utlöser högintellektuella eller logiska skapelseprocesser, blir det ett faktum att denna ocean är identisk med en levande organism. Men när världsalltet således är en levande organism, blir det även ett faktum att denna levande organism har ett upphov. Och här kommer vi åter till det kända "gudomliga något" eller "X1". Men när detta upphov således har en organism och kan skapa, har det alltså även medvetande, vilket innebär att det kan tänka, har vilja, önskan och begär. Och resultatet av detta gigantiska gudomliga skapande framstår som ett faktum i form av det eviga världsalltet med dess mångfald av variationer i skapade detaljer eller realiteter. Och denna skapelse är alltså den eviga Gudomens uppenbarelse eller tillkännagivande. Det är detta Guds tillkännagivande som vi upplever i varje ögonblick av vårt liv. Varenda liten bråkdel av våra upplevelser är således en bråkdel av denna uppenbarelse och blir alltså i verkligheten för oss en yttre upplevelse av världsalltets evige Fader.

Föregående

Nästa