2370. Ser vi på ett sådant väsens hela livsbana genom ett spiralkretslopp, blir det faktisk verklighet för oss hur kärleken och visdomen är livets främsta fundament. Vi ser ett sådant väsens levnadslopp i spiralens första riken, när det efter att ha upplevt den gigantiska ljusepoken lämnar salighetsriket, och alla dess minnen från detta spiralkretslopps upplevelser är ombildade från vaket dagsmedvetna och undermedvetna kopieupplevelser till omedvetna talangkärnor och anlag, genom vilka väsendet nu automatiskt kommer på våglängd med den nya spiralens energikällor och påverkningar. Och här i den nya spiralens födelsezoner, alltså i växtriket och djurrikets första sfärer, har väsendet ingen vaket dagsmedveten intellektualitet, det vill säga intelligens, genom vilken det vaket dagsmedvetet kan planlägga och bygga upp sin tillvaro, såsom det senare får förmåga till längre fram i spiralkretsloppet, varigenom väsendet blir till människa. Inte desto mindre är det sörjt för att alla livsformer hela växtriket igenom och fram till djurriket, där intellektualiteten kan börja utvecklas hos väsendena, fullständigt logiskt kan ledas fram genom detta spiralkretslopps födelseepok, i vilken deras första späda dagsmedvetandetendenser kan utlösas som upplevelser av behags- och obehagsaning. Det är först här i denna epok som de kan börja få de fysiska sinnena utvecklade: synen, hörseln, lukten, smaken och känseln. Här blir således alla väsen från den föregående spiralen ledda genom automatiska funktioner som utlöses av dessa väsens första stora sinnesenergi: instinkten. I kraft av denna sinnesenergi och de genom den utlösta automatfunktionerna förs alltså det ännu omedvetna eller sovande levande väsendet genom den nya spiralens fosterzoner och fram till de stadier, där individen själv kan börja tänka och resonera, börja få vilja och förstånd, så att han själv genom sitt eget vakna dagsmedvetande kan börja sörja för att upprätthålla sitt eget liv.