2379. För att ett levande väsen alls ska kunna uppleva någonting, måste det ha förmåga att bli påverkat av kontraster. Om det inte fanns några kontraster, skulle varje upplevelse vara totalt omöjlig. All upplevelse är således i sig själv endast kontrastupplevelse. Men för att kontraster ska kunna uppstå, måste det material som existerar som sinnes- eller upplevelseobjekt bestå av minst två motsatser, genom vilka man kan uppleva den ena med hjälp av den andra och omvänt. För att man ska kunna uppleva något gott, måste det finnas en motsats till detta, varigenom man kan urskilja det godas natur från dess motsats eller det onda. I varje levande väsens medvetande måste upplevelser av kontraster införlivas med det som detta medvetande i förväg innehåller av upplevda kontraster och härav uppkomna insikter. I annat fall skulle detta väsens medvetande omöjligt kunna vidmakthållas eller förnyas, utan måste då stagnera, varigenom väsendet skulle mista sin förmåga att uppleva. Men nu är världsalltets struktur lyckligtvis så inrättad, att detta aldrig helt kan äga rum. Inget enda väsen kan upphöra att vara ett levande väsen, tack vare den mångfald av kontraster som dess sinnesuppsättning består av. Eftersom kontrastprincipen är en absolut nödvändig förutsättning för att upplevelse ska kunna äga rum, måste alltså Guds medvetande och förnimmande även omfatta alla existerande kontraster. I annat fall skulle Gud omöjligt kunna hålla sin allvishet, sin allmakt och sin allkärlek vid liv. Guds medvetande skulle därför också gå under eller upphöra, om det inte i detta fanns såväl mörka som ljusa kontraster.