2383. Kan då Gud höra när ett enskilt levande väsen kallar på honom? Kan han uppleva att en människa genom sin bön vänder sig till honom? Gud hör alla levande väsens böner, oberoende av om de yttrar sig som dödsskrin eller som andaktsfulla ord och meningar. Men då Gudomen utgör hela världsalltet, är han inte ett väsen som sitter någonstans här eller där, utan han har, utan undantag, sin hörsel, sin syn eller sin förmåga till sinnesupplevelser överallt. Och då Guds sinnes- och manifestationsorgan är de levande väsendena i såväl mikrokosmos och makrokosmos som i mellankosmos, är han alltid i stånd att uppleva överallt och under alla former och på varje tillvaroplan. Om en människa ber om fysisk hjälp hos en annan människa, är denna hänvändelse i verkligheten en bön till Gud. Om väsendet inte känner någon fysisk medmänniska som det menar sig kunna be om hjälp, kan det liksom Kristus be direkt till Gud genom att anropa honom med orden "Vår Fader, du som är i himlen". Och denna bön blir då hörd av diskarnerade väsen som alltid omger de fysiska väsendena som skyddsänglar. På så vis finns det alltid väsen, synliga eller osynliga, genom vilka Gudomen hör väsendenas böner och upplever deras lidanden och besvärligheter. Om de blir bönhörda, det vill säga om de får sin bön uppfylld, beror på om en sådan uppfyllelse är till absolut gagn för väsendets vidare fullkomnande i utvecklingen. I annat fall blir bönen inte uppfylld. Gud är allvis och manifesterar inte något som kan bli till skada för det bedjande väsendet och därmed till skada för honom själv. Men genom bönen överför Gudomen kraft och styrka från de starkare väsendena till de mindre starka eller de svaga väsendena, varigenom dessa får stöd och mycket lättare kommer igenom sina kriser eller svårigheter, så att de i bästa fall rent av med glädje kan komma igenom de mörka situationerna i sitt öde.