2388. I Gudomens medvetandestruktur finns det alltså hela tiden ett område där hans medvetande kulminerar i allvishet, allmakt och allkärlek, samt ett område där det är latent eller kosmiskt sett sovande, och där det genom utveckling blir förnyat och fullkomnat för att åter bli redskap för manifestation av kosmiskt medvetande och därmed redskap för Guds högsta visdom, kärlek och allmakt. Och så kommer det sig att Gudomen permanent har ett förnyat och alltid kulminerande medvetande av allvisdom, allmakt och allkärlek, samtidigt som han har ett medvetandeområde, där hans medvetande genomgår en förnyelse och återväxt från sitt degenererade, latenta eller sovande tillstånd. Allt som vi kallar utveckling är således i sin högsta analys en förnyelse av Guds eviga livsupplevelseförmåga. Och i kraft av spiralkretsloppets särskilda struktur i Gudomens psyke eller allmedvetande lämnar väsendena hans primära medvetandeområde. Allteftersom väsendena blir mättade av ljusmanifestationerna, blir trötta och önskar vila, degenererar de och går in i salighetsriket, som är deras egen inre värld, och där upplevelserna endast utgörs av deras egna minnen från deras liv genom spiralkretsloppet. Här kommer så längtan efter manifestation och livsupplevelse i den yttre världen tillbaka. Och för att få medvetande och yttre manifestationsförmåga måste väsendena tillbaka till upplevelsen i den fysiska världen. Men för detta krävs en fysisk organism. Och vi ser här hur denna organism långsamt blir till, först genom kristallbildningar, senare genom vegetabiliska materier, för att till sist framträda i animalisk materia och bli till den verkligt fullkomliga människokroppen med organ för manifestation av den totala kärleken till nästan eller kärleken till allt och alla. Och här får väsendet alltså kosmiskt medvetande. Efter denna utveckling och förnyelse av livsupplevelseförmågan ingår väsendena så åter som fullkomliga medvetandeorgan och livsenheter i Guds primära medvetande i kulminationen av allvisdom, allmakt och allkärlek. Spiralkretsloppen och utvecklingen är således blott företeelser, genom vilka Gudomen för evigt kan hålla sitt medvetande i permanent kulmination av denna allvishet, allmakt och allkärlek, och de levande väsendena likaså kan få sin eviga livsupplevelseförmåga förnyad. Utveckling är således i själva verket endast en förnyelseprocess av Gudomens och de levande väsendenas förmåga att uppleva och manifestera livet.