2389. Som vi sett, har Gudomen alltså ett medvetandeområde, vars sinnes- eller livsorgan, alltså de levande väsendena, är degenererade och enbart har ett latent medvetande. Att Gudomens eller världsalltets manifestation inte kan bli fullkomlig genom detta, är ju självklart. Med ofullkomliga redskap eller organismer kan ingen fullkomlig manifestation eller livsupplevelse komma till stånd. Och det är just av den anledningen som denna del av Gudomens medvetande finns i tillvaron som ett mörkrets område, som djurriket och den ofullkomliga människans tillvaroplan. Detta tillvaroplan utgör alltså området för alla de livsorgan eller levande väsen i Guds medvetande, i vilka livsupplevelseförmågan, lusten och intresset för ljusupplevelserna är utslitna och därigenom degenererade. Det är i detta sitt degenererade och latenta tillstånd som de befinner sig i salighetsriket och endast kan uppleva sina minnen. Från detta latenta och till minnesförmågan inskränkta medvetandeliv utvecklar de sig så att de åter kan komma att manifestera sig i den yttre världen. Och det är dessa väsen vi i dag ser befolka växt- och djurriket, till vilket sistnämnda rike den icke färdiga jordiska människan ännu hör. Det är självklart att dessa icke färdiga väsens livsområde i Gudomens medvetande måste bli en kulmination av okunnighet och famlande genom villfarelser och livsfarliga felmanifestationer med åtföljande olyckliga öden. Det är också klart att det för dessa väsen själva är nästan omöjligt att uppfatta detta område som något av Guds medvetande och manifestationsområde.