Martinus: Livets Bog, del 6, st 2391

2391. Mineral-, växt- och djurriket med de icke färdiga människorna utgör, som vi här har sett, ett livmoderområde i spiralkretsloppet, där de levande väsendena befinner sig i ett fostertillstånd eller i en utveckling och omskapelse till den färdiga människan som Guds avbild. När väsendet nått fram till detta tillstånd, är det just färdigt att födas till det verkliga, eviga livet, det vill säga bli medvetet i Guds liv, vara ett med honom i allvishet, allmakt och allkärlek. Då inträder den verkliga och absoluta upplevelsen av "den stora födelsen", det vill säga födelsen av den gudomliga människan, skapad till Guds avbild, människan med överjordiskt universellt medvetande, vilket åter är detsamma som "kosmiskt medvetande". Det visar sig då också att inga bedömningar av livet och sanningen som gjorts utifrån väsendena i detta fosterstadium, denna livmoderzon för tillblivelsen av den färdiga människan eller det till Guds avbild skapade kosmiska väsendet, har kunnat hålla stånd. De har alla måst ge vika för verkligare sanningsskildringar eller uppfattningar av den verkliga och absoluta kosmiska sanningen. Och på så vis kommer också alla dogmreligioner, som i dag framträder och utgår från denna fosterzon, att vika för den verkliga, stora, kosmiska och eviga sanningens begynnande uppenbarelse på jorden i form av en verklig kärleksvetenskap.

Föregående

Nästa