Livets Bog, del 6
Spiralkretsloppen som uttryck för livsförnyelseorgan i Gudomens medvetande
2392. Vi har således här i de kosmiska analyserna och tankebanorna mött lösningen på världsalltets och därmed livets gåta i form av ett evigt existerande, allsmäktigt, levande väsen, vars organism är världsalltet och vars livsorgan eller sinnesredskap är alla existerande levande väsen. Här har vi också sett att alla levande väsen är kosmiskt sammanknutna med alla andra levande väsen och inte skulle kunna leva och manifestera sig utan dessas existens. Vi har sett att vi alla, var och en, utgör livsorgan i detta väsen, och att vårt öde eller vår speciella form för upplevelse av livet uteslutande bestäms av denna vår identitets kvalitet. Vi har sett att de levande väsendena kan vara degenererade och i den yttre världen sovande väsen (salighetsväsen), eller kan vara begynnande vaknande liv i form av växter, djur och icke färdiga människor. Likaså kan de vara färdigutvecklade människor, skapade till Guds avbild, och således vara visdomsväsen och väsen hemmahörande i den gudomliga världen. Det är ju självklart att dessa väsens intellektuella och humana kvalitet bestämmer deras speciella plats i Gudomens medvetande som livs- och manifestationsorgan åt honom. Vi har sett hur dessa levande väsen eller Gudomens livsupplevelse- och manifestationsorgan är underställda ett spiralkretslopps princip, som leder dem fram till det rike eller det fysiska och andliga upplevelse- och manifestationsplan som deras nuvarande kvalitet som livsorgan för Gudomen är på våglängd eller i kontakt med. Tack vare denna gudomliga kretsloppsprincip kommer alltså varje levande väsen, kosmiskt sett, på sin absolut rätta plats, där det med sin nuvarande kvalitet bäst kan tjänstgöra som livsorgan i Gudomen, och därmed snabbast möjligt får göra de erfarenheter som kan vidareutveckla dess kvalitet som upplevelse- och manifestationsorgan, och leda det fram till att bli på våglängd med nästa högre kvalitet som livsorgan. Och så fortsätter det till dess att kvalitet och sätt att vara har nått fullkomligheten, och det därmed blivit ett i visdom, kärlek och intuition kulminerande väsen som har genomgått den stora födelsen, och som kulminerande livsupplevelse- och manifestationsorgan i Guds primära medvetandeområde har blivit ett med Gud. Härifrån kommer det åter, när längtan till det uppstår, att ingå i ett nytt kretslopps förnyelse- eller utvecklingsområde.