2394. Här kan vi alltså se vilken oumbärlig samhörighet som råder mellan alla levande väsens manifestationer. Vi ser hur dessa manifestationer omöjligt kan äga rum utan just denna samhörighet. Hur skulle en människa kunna existera och ha ett normalt liv, om det inte fanns andra människor? Hur skulle ett väsen kunna forma sitt liv och sitt sätt att vara, om inte de övriga levande väsendena fanns till? Vidare ser vi här hur denna samhörighet är genomsyrad av den speciella gudomliga princip som i viss mån känns igen som föräldraprincipen. Den betingar att inget omyndigt väsen någonsin kan vara utan en total andlig hjälp eller ett beskydd. Vi ser således att inget barn hos de högre utvecklade djuren eller hos de icke färdiga människorna kan födas annat än genom ett föräldrapar. Dessa två väsen är normalt avsedda att vara barnets rättmätiga jordiska eller fysiska skyddsänglar. På liknande sätt befordras också världsåterlösningen och all hjälp från de mer visa och mer humana väsendena till de mindre visa och mindre känsliga väsendena. Och det är även tack vare denna princip som de levande väsendena kan hänvända sig till Gudomen, vare sig det är i form av djurets dödsskri vid överhängande livsfara eller människans helt medvetet formulerade bön till Gud. En hel värld av väsen på det andliga planet står i permanent beredskap för att hjälpa alla de nödställda och hjälplösa väsendena på det fysiska planet. Inget levande väsen kan befinna sig utanför detta beskydd annat än eventuellt på grund av sitt eget missförstånd och åtföljande egen ovilja och protest. Men även över ett sådant väsen vakar man med ett gränslöst tålamod och sänder det hjälp så snart dess egen ovilja inte längre utgör ett hinder, och det självt känner att hjälpen är nödvändig. För de lägre utvecklade väsendena och djuren sker denna hjälp helt automatiskt, men i exakt överensstämmelse med livets lagar. Den blir endast till full välsignelse i situationer, där den är en hjälp för väsendet till att kunna uppfylla livslagarnas bestämmelse. Den kan inte upplösa eller upphäva livets principer och till exempel frigöra djuren från slaktbänken eller befria människorna från ett öde som visserligen är ett lidande, men som utgör en absolut nödvändighet för fullkomnandet av väsendets utveckling i humanitet och intellektualitet. Denna gudomliga kosmiska hjälps mission är att hjälpa alla väsen till att vara i kontakt med livets bestämmelse på de utvecklingsstadier där de befinner sig. Alla de många olika utvecklingsstadierna har sina skyddsänglar. Även om väsendena i vissa situationer inte kan bli befriade från alla de obehagliga och smärtbefordrande verkningarna av de handlingar de själva har begått, kan de ändå få den absolut helt nödvändiga kärleksfulla andliga hjälpen i form av kraft, styrka och uppmuntran till att kunna möta detta öde utan att förlora sitt normala mentala allmäntillstånd. Det är denna permanenta och orubbliga kosmiska skyddsprincip som låter Gudomen framträda som en levande allfader, hos vilken alla dessa skyddsänglar är kärleksorgan. Och det är detta genom skyddsänglarnas samhörighet manifesterade beskydd och denna hjälp till de nödställda, som utgör den fundamentala uppenbarelsen av Gudomens existens och allkärlek och den häri innefattade allvisheten och allmakten. Denna genom väsendena manifesterade kärlek till allt och alla kommer till uttryck genom alla de levande väsen som återger eller befordrar Guds primära medvetande och gör det till faktum, att det bakom dessa högsta väsen i spiralkretsloppet existerar en enda stor önskan att hjälpa och beskydda alla levande väsen i en sådan grad och på ett sådant sätt, att hjälpen blir till hundraprocentig välsignelse för väsendet självt. Men en önskan som utgör en sådan samlad andlig styrka att den efter hand kan besjäla och leda de levande väsendena fram till att bli kärleksredskap, och därmed även till att bli visdomsorgan – eftersom den sanna kärleken är en kombination av högintellektualitet och kulminerande känsla – gör det till faktum att även denna önskans upphov existerar. För en önskan kan endast utgå från ett levande upphov. Och detta upphov till önskan om människornas fullkomnande genom kärleken kan endast vara identiskt med det absolut enda väsen i sitt slag, som vi lärt känna som den allvisa, allsmäktiga, allkärleksfulla och allomfattande eviga Gudomen.