2395. Här har vi således kommit till kulminationen av själva livets största och verkligaste äventyr: det levande väsendets uppvaknande till permanent dagsmedveten tillvaro i den absolut enda sanna Gudomen, världsalltets allomfattande upphov, alla levande väsens evige Fader. Denne Allfaders kombination av allkärlek, allvishet och allmakt utgör hans medvetande och därmed de levande väsendenas eviga liv. Det är i honom vi lever, rör oss och är till. Genom dessa analyser har vi således kommit till klarhet om att vi alla, var och en, har en viss bestämd, oumbärlig plats i Guds medvetande, och att detta medvetande utgör en evig kulmination av kärlek, den allra högsta visdomen och den allra högsta eller allomfattande makten. Vi har sett att denna Gudomens uppenbarelse och existens är alla levande väsens eviga hemvist, eviga livsdomän, eviga upplevelse av livets kulmination i ljus eller den allra högsta lyckan eller saligheten. Vi har sett att denna eviga livsupplevelse i lycka och salighet garanteras genom den eviga förnyelsen i spiralens kosmiska livmoderprincip, manifesterad som en kombination av mineralriket, växtriket och djurriket, i vilka riken alla levande väsen genomgår ett fostertillstånd, där de utvecklas till att genom den stora födelsen åter kunna leva i de allra högsta världarna såsom ett med Gud. Kan livsmysteriets lösning vara vackrare och mer kärleksfull? Ett världsallt som i sig självt är en evig Gudoms organism, en livsdomän för en evig kulmination av lycka, salighet och visdom för oräkneliga miljarder och åter miljarder eller otaliga evigt levande väsen, vilka i kraft av sin identitet som Gudomens livsupplevelse- och manifestationsredskap utgör Gudomens kött och blod, ande och medvetande. Kan någon tillvaroform eller något livsupplevelsetillstånd vara härligare eller utgöra större lycka än att på så vis för evigt vara ett med Gud, och endast vara avstängd från sitt eget vetande om detta i en zon, där våra sinnesredskap eller livsupplevelseorgan är utslitna och därför måste degenerera och upplösas för att ge plats åt utvecklingen av nya sinnesredskap, tack vare vilka vi åter i upplevelse och manifestation kan bli ett med Gudomen och i hans strålglans kan vila i den evige kosmiske Allfaderns hjärtevärme, och därmed leva i hans eviga allvishet, allmakt och allkärlek. Ja, i sanning, Guds egen syn, allt är mycket gott, framstår här som livsmysteriets orubbliga lösning eller facit. Vi står här inför uppenbarelsen av livsupplevelsens absoluta sanning och därmed Gudomens evigt kulminerande kärleksgloria.