2419. Vi ser till och med hur denna djuriska moral- eller livsprincip ännu i utomordentligt stor utsträckning gör sig gällande inom de jordiska människornas område. De dräper och mördar, de för krig och världskrig, de förkovrar sig i krigskonst och i att skapa mordvapen, och i hur de på bästa sätt kan krossa andra väsen, om dessa står i vägen för deras önskningar och begär. När människor stjäl, rövar och plundrar, känner man här tydligt igen dessa drifter som identiska med de djuriska. Sådana människor står alltså ännu på ett stadium, där de inte kan betrakta detta sitt beteende som annat än moraliskt. Deras mentalitet är således på detta område ännu identisk med djurets. De saknar därför förmåga att betrakta sitt beteende som omoraliskt. De är alltså här lika naturligt bundna vid denna livsuppfattning som djuren är bundna vid sin. Men när djuret börjar inkarnera i en begynnande människoorganism, sker en speciell förändring i väsendenas utveckling. Då utvecklingen hos djuren åstadkom stora organismförvandlingar, har väsendena alltså, innan de nådde den mänskliga organismen, genomgått en mängd inkarnationer eller fysiska liv i många olika former och strukturer för allt högre organismer. Och i människoorganismen fortsätter utvecklingen. Men denna organism rymmer i sig en sådan grad av fullkomlighet, att väsendena i den kan uppleva många olika utvecklingssteg eller stadier som djuret ska passera under sin förvandling till människa. Det är denna mänskliga organism som har börjat hos djuren som aporganism.